Hällregnseftermiddag klarnade upp medan vi körde in till Apelviken, jag och Jessica och Lisa.
Pizza på Brittas strandveranda.
Kitare, surfare, supare.
Solnedgång genom strandgräs.
På Majas vid havet gick Marit Bergman på scenen, blond numera.
Jag hamnade fel, bakom långa.
Mest tittade jag in i en gråhårig nacke, men då och då lutade sej gråhåret och viskade nåt till sin fru, då såg jag Marit, snabbt mellan övriga hår.
Dansa mamma. Vildros och kaprifol.
Jag flyttade mej litegrann. Nya nackar.
Sneglade på två meter Tobbe snett bakom och tänkte att han inte behöver knö fram och ta plats en timme innan spelningen börjar.
Orutinerat av mej att inte göra det. Mycket ofrekvent konsertbesökare nuförtiden.
Innan Ola Salo äntrade scenen gick jag bakåt. Såg ingenting någonstans.
Allra allra längst bak, mot lastflakets vägg, fick jag plats. Och såg jättebra.
Ringde dit Jessica och Lisa också.
Från flaket fick vi se en helt igenom fantastisk entertainer från Rottne flyga över scen.
Likt en rätt känd gaisares Rullande Åska-turné gästades han av såväl Adrian Modiggård som fina Marit.
The worrying kind. One of us is gonna die young.
Och It takes a fool to remain sane.
Denna lilla pärla som smygande kryper in lyckorus i kroppen, lyckorus och verklighet, det är så det är.
Det är så det ska vara.

Tack Ola. Tack Marit.
Tack för en oförglömligt fin kväll av inre explosioner.

Medan regnmolnen drog in från Danmark, gifte sej Gina och Nicke i Helsingborg, lite hemligt sådär.
Undermur- och underträd-skydd i stadsparken, moln och sol som drog fram och tillbaka omvartannat, och okända människor som ville ta selfies med bruden, lite oklart varför.
Grattis fina ni!

Mulen marknad, karuselltjat som lönade sej, socialdemokratsballonger (dom behöver allt stöd dom kan få i dessa tider!) och Afrikaklänningar, samtliga tyvärr för små.
Ballongbonk på vänner och mopperace både dit och hem, med Mattias och Ruben på snabba Mustangen och jag och Bertil på knatterflakan en kilometer bakom.
Billig marknad idag. Tvåhundra spänn på skrangliga karuseller, gratis Arsenalklistermärken av Afrikaklänningstjejen och inte en enda fidget spinner, trots cirka hundra stånd och sjuåring som prompt måste stanna vid samtliga.

Avslutning på utflyktsdag med Mattias alla kusiner och kusinbarn, grillat gott i Ambjörntorp.
Beer can burgers, nybakt Tegebornbröd, Helenas auberginegratäng, heavens.
Efter maten bar Jeanette ner utklädningslådan från vinden och hej! Där låg farmor Ewas gula bröllopsklänning och glittrade. Som en smäck satt den.
Ewa, gravid i femte månaden med Mattias, i november 1975.
Svärdotter Malin, i barndomshemmets vardagsrum fyrtiotvå år senare.
Mattias drog fram Bertils lila gamla fladderbrallor från sjuttiotalet, så tajta att han bara med nöd, näppe och oknäppt gylf lyckades åla i dom.
Och övriga - grannare skara har ingen sett.
Den här kusinklanen alltså.
Hjärta dom.

Sätila brygga, Lygnevi strand, ett koppel badande tredjemän bredvid Isa af Lygnern.
Ett doppstopp på vår utflyktsväg.

Äskhult.
Vandring, fika, historielektion.
Derras, Bengts, Jönsas och Göttas.
Fyra gårdar med fyra tårtbitsåkrar utför sluttningarna på en gammal drumlin.
Åkerlyckor, utmarker, rösen och gamla ogräs som försvunnit med dagens kvävefria lantbruk.
Lieslåtter.
Ljungbränning.
Odling och bruk som på artonhundratalet, när kvinnorna i byn gick barfota till Göteborg för att sälja kvigor. Och barfota till kyrkan på söndagarna. Enda dagen man tvättade sina händer.
Idag flabbar Bertil åt kuckelikuhönan och fascineras av Linderödsgrisen.
Större delen av vår månghövdade fikaklan ryggar lite smått när kossorna sätter fart ner mot sjön efter vatten.
En fin dag på Äskhult.

Bra att dom kom på att människan är gjord av blod, och inte överkroppslig gul galla och nederkroppslig svart galla som inte får blandas, så vi idag slipper sova sittande.

Vad är det för väder idag?
Åkabåt-väder? Njae, flaggorna står ut litegrann.
Åkatillstan-väder? Nä, Varberg på sommaren, är du galen?
Gåutiskogen-väder? Ja. Gåutiskogen-väder är det.
Och ut i skogen finns det kantareller. En hel del. Och fem stolta fjällskivlingar. Jag hade aldrig vågat plocka dem själv, de ser hemskt giftiga och flugsvampiga ut faktiskt. Men Mattias säger jo, och google säger jo. Så fem stolta fjällskivlingar får hänga med hem.
Huggormen som plötsligt ligger på klippan och solar tjugo centimeter framför mina fötter får inte hänga med. (Men han kanske pep ända dit av sej själv så högt som jag skrek.)
Vi hittar ett nytt kantarelleställe också, en hel liten sänka alldeles full med gulguld mellan grässtrån och grenar.
Blir closeupbilder på den. Inga avslöjande vidvinklar. Nån måtta får det vara här i världen.

Mycket bra present åt nybliven sjuåring: En inhyrd hoppborgshinderbana till lördagens barnkalas, samt åt kusinerna söderifrån på söndagen, eftersom deras mamma behagade jobba hela lördagen och inte kunde köra upp på hoppborgskalas. Men GRATTIS stora snälla fina Gustav! Och snyggt att du fyllde på en helg, så hoppborgshinderbaneföretaget hade flera dagar stängt för tillbakalämning. Go ahead... jump!

Ett spått regnväder som blev en solskensdag och kväll.
Vigsel i Carl Larssons trädgård och fest i Svineriet på Tången.
Så fina tal att jag, som inte ens känner vare sej talare eller mottagare, får blinka bort en tår mot nåt osett hörn, pinigt ju att tappa professionaliteten.
Fina folk!
Mer glada bröllop åt människorna.

Vänner, stan, uteserveringar.
Alla extrasäten upp i bilen.
Femtonårige barnvakten ringer innan vi hunnit upp på motorvägen och säger: Bertil har bajsat i pottan. Vad GÖR jag?
Strosar runt i Varberg med Helena och Maria.
Går till Cibon, där Mattias, Krille och Henke slagit sej ner med varsin öl.
Håller på att dö ihjäl oss av värmeslag.
Ler åt grejen med att äntligen denna sommar hålla på att dö av värmeslag.
Går vidare till Stadt och uteservering i skugga.
Möter upp Åsa strax senare, på Mono för middag.
Går upp till Nöjesparkens trädgård för 123 Schtunks föreställning av Strindbergs Ett drömspel.
Håller på att dö ihjäl oss av skratt.

Det är synd om människorna, säger Strindberg.
Ja, det är synd om människorna som aldrig går och ser 123 Schtunk.

02:15 Vaknar. Försöker somna om. Blundar. Ignorerar katastroftankar.
04:02 Ger upp. Kollar Facebook och Instagram.
04:48 Solen går upp. Jag går upp.
04:55 Samlar ihop bok, filt, madrass att sitta på och två knäckebröd, och balanserar allt (knäckebröden i munnen) längs sidan av båten för att hoppa iland och läsa tills resten av familjen vaknar.
04:56 Misslyckas med att hoppa iland och fastnar mellan båt och klippa i 45 graders vinkel. Säger svärord. Fortfarande med knäckebröd i munnen.
04:57 Mattias sticker yrvaket upp huvet ur luckan.
04:57:10 Mattias stöttar mej iland. Madrassen och filten kvar ovanpå båten. Jag hade missat att han la ut båten en meter igårkväll för att vi inte skulle stöta emot klippan inatt när vinden skulle vända.
04:59 Läser med rumpan mot bar klippa istället. Störst av allt. Malin Persson Giolito.
05:20 Fryser. Vågar inte hoppa på båten igen.
05:29 Fryser jättemycket. Går runt litegrann. Fotograferar en blomma.
05:35 Bestämmer mej för att jag inte kommer våga hoppa på båten innan Mattias vaknat igen, lossat ankaret lite och dragit den närmre förrädiskt morgondagghal klippa.
05:36 Går runt hela ön.
05:42 Kommer på att det finns skitmycket huggorm på såväl Ustö som Hallands Väderö.
05:45 Glor konstant ner i backen.
06:25 Har stirrat efter huggormar i femtio minuter. Håller på att skita i brallan när fågel flaxar upp från grästuva en halvmeter från där jag passerar.
06:47 Kommer tillbaka. Mattias står i båten och kokar te.
07:00 Äter frukost med min man i morgonsolen. Har aldrig druckit en så god kopp te i hela mitt liv.
07:46 Fåren dyker upp på klippan alldeles söderut.
08:10 Kokar vatten igen. Andra koppen te. Också alldeles underbar.
09:05 "Mamma, jag har VAKNAT."
09:10 Gosar, kramas, pussmaskinen. Sätter på Wall-E på ipaden.
09:15 Mattias har somnat i ett hörn. Jag somnar på honom.
09:17 Mattias snarkar jättehögt. Jag vaknar.
09:25 "Mamma, jag behöver göra MORGONKISSEN."
09:38 Dukar fram frukost åt barnen.
10:31 Kastar loss från Nordö, sätter kurs mot Bua hamn. Jag och barnen på fördäck. "Jag vill ALLTID åka här!" ropar Ruben i fartvinden.
11:02 Går in i Bua. Ruben hittar en nyckelpiga. Lotta, Johan och Vidar gör loss och går ut mot Sunnerö.

Ändå. Tänk på det här i november.

Äntligen. Tre sekundmeter sydvästlig vind.
Kylskåpet på, sup och badkläder packade, kuddar åt alla.
Ut. Söderut? Norrut? Vet inte. Ut och kolla sälar först?
Sunnerö. Lite för många båtar på rad inne i viken.
Nordö. Inga såna bohusländska pärlband av seglarklädda.
Det blir Nordö idag, ikväll, inatt.
Upptäcksfärd, sakletning, gissa bajset och osynligt gömd liten tjärn.
Rescue Torsten Brunius på utryckning.
Krabbfiske, några varv med sup.
Solnedgång. Stilla grann solnedgång.

Det här är livet, som Melker sa.

Nu är dom klara med årets klipperi, kratteri, tipperi, de här tre häckdelande grannarna.
Dom kan ha gått till Pär sen för varsin öl.
Och sen till Jens för ytterligare varsin.

Nitton grader och snålblåst, men åtminstone sol.
"Får vi ha vattenkrig?"

Det blåser solsken och båten guppar still.
Det blåser solsken och häckarna behöver klippas, döda buskar behöver röjas bort, alla trädgårdens bär behöver plockas in innan de blir övermogna eller uppätna av hungriga kryp.
Jag och Bertil tar oss an krusbärsbusken medan Mattias går loss med häcksaxen.
Mina fötter klafsar runt i mina tre år gamla skitsnygga skinnballerinas, skor jag aldrig kunnat ha mer än en halv dag innan skoskavet gjort blodiga hål i huden. Nu har jag dragit på mej två par strumpor under för att töja ut dem, och ställer mej i en hink vatten med jämna mellanrum för att forma dem efter fötterna, klafs klafs klafs.
Bertil jagar myror, ramlar och slår upp knät blodigt utan att säga ett pip och tjuväter krusbär ur den färdigrensade bunken.
Anon sov hos Ruben inatt.
Ruben sover hos Anon nästa natt.
Den ungen ser vi nästan lika lite som störste storebror nuförtiden.
Det blåser solsken och båten guppar still.
Nästan alla häckar är klippta.

På kvällen har makrillkön försvunnit, och när vi får ändan ur båten och drar (i ordets bemärkelse, ungarna åker cykelkärra) till andra sidan hamnen har dom redan packat ner alla karuseller utom två. Inte för att just det gör nåt. Skrangelkarusellerna här kostar nästan lika mycket som ett åkpass på Liseberg om man har tjatiga ungar. Vilket man har.
I år finns glutenfritt panerad makrill, sicken lycka! Och god är den med.
Ett halvt musikquiz från scenen, solnedgång bakom Sjöräddningen och sen kallar sängen på små loppsprungna pinnaben.
På återseende lilla Makrival!

Peter Johansson sjunger gamla Queendängor så det ljuder över hela hamnen och vi flyr trängseln och tvåtimmarskön till makrillen och eftermiddagshänger i båten och lyssnar istället.
En öl, en ginger beer, en gummibåt med underåriga kaptener arton varv runt hamnen.

Den lille papricalopparn hade inte brått direkt.
Han stirrade motvilligt på sina antagonister och stannade efter fem meter.
BÄR MEJ, domderade han.
330 av loppets 350 meter promenerade han ilsket fram i snigelfart, strax framför de båda neonklädda insamlarna. Sen kom upploppet där Nina och Astrid stod och klappråderade och hejade, och då blev det fart på bena.
JAG SPRANG LOPP! sa han lyckligt efteråt.
Joråsåatte. Du sprang lopp.

Den store klirrevarvarn var det annorlunda med.
Jag känner mej NERVÖS, sa han, log och följde efter loppvana Astrid in i startfållan.
Skott av, och iväg.
1,3 kilometer. Ett varv runt Varbergs fästning.
Och himmel och pannkaka vad snabbt han kutade runt den där borgen!
6:59, bara 40 sekunder efter Astrid.
Igår sprang han orientering uppe i ösregniga Källsjöskogar, livets första inskolningsbana efter en handfull Knatteknat genom åren.
Han klev genom de sjöblöta höfthöga grästuvorna (där min papperskopierade skuggningskarta dog blötdöden redan efter första kontroll) och gapade så det ekade i skogen: JAG HAAATAR ORIENTERING!
Men en lopplöpare kanske han är ändå.
På raka soliga vägar.

Skulptur i Pilane.
Längst upp på nordvästra Tjörn.
En liten undangömd pärla utan egen vägskylt.
Här kan man gå i timmar, barnen kutandes före i upptäckarlusta och Mattias klurandes över hurdana material man kan göra vad med.
Mitt nummer ett utflyktstips i Bohuslän.

På lilla ön Mjörn, mittemellan Orust och Tjörn, dyker Sundsby säteri upp, med fisksoppa, knytnävsstora köttbullar och en köksträdgård där barnen får plocka vad dom vill.