Med små medel går det att få till en skitrolig föreställning som såväl barn som föräldrar gapskrattar åt, vilket är en konst i sej faktiskt.
Sjutton glasögon fick jag på mej på en minut, well done.

Det är Trollens dag i Haverdal och barnen får gå in i skogen och skapa egna troll på trädstammarna, fika festis och mariekex, koka kottsoppa och och leta upp en skatt som trollen gömt.
Det här stället och dess uppfinningsrikedom alltså.
I salute you, Haverdals camping.

Nu har Brettes åkt och sistkvällen nalkas.

En sista glass på lekplatsen innan Brettes packar ihop och åker hem.

Trampbilsrace och äventyrsgolf och nya och gamla vänner.

Note to self: Ta reda på hur du stannar och kliver av en airboard innan du i skenande fart hoppar av den genom att ta ett kliv framåt.

I övrigt kan du med ömmande svanskota, rygg och nacke få spela fyrmannawhist i lugn och ro i förtältet medan hela arsenalen ungar ger sej iväg på av campingen uppstyrt nattsmyg, där de utrustade med ficklampor får lösa olika gåtor i skogen i jakt på gömd klubb-skatt.

Sista Bretteskvällen det här.
Imorgon åker de hem.
Buhu.

Salt semester det här.

Det är varmt och det är slött och det är vattenmelon i skuggan.

En bättre kväll, helt klart.

Ett-noll!
Två-noll!
Tre-noll!
Vi vann gruppen!
Varenda mexikanare på läktaren stod och glodde ner i sin mobil de sista minutrarna, med allt sitt hopp satt till sydkoreanerna, som hör och häpna gör inte bara ett-noll utan även TVÅ-noll med bara pyttetid kvar av matchen, och därmed skickar de regerande världsmästarna ända ner till botten av gruppen och rakt hem till Tyskland igen.
Nu blire åttondelsfinal!

Lite äventyrsgolf och trampbilsutflykt, för dem som inte måste kolla allt försnack från Jekaterinburg inne i en svettig husvagn.

På väg ner till stranden bor det troll, massor av troll.
Längs hela stigen har de gömt sej, en del är stora, andra så små så dom nästan inte syns.
Och stranden.
Vit mjuk sand och varmt vatten.
Tio glassar på Margits kiosk senare tar vi trollstigen tillbaka upp till campingen, kvart över tre är stopptiden, ödesmatch mot Mexico hägrar.
Som VM-sommaren nittifyra det här, allraminst.

Hinderbana på lekplatsen, vattenkubb på fotbollsplanen, och i förtältsskuggan sitter föräldrarna som, med tusen kompisar runtikring, plötsligt slipper leka.

De hoppysslade strandfyndsfarkosterna flyter inte, men vattnet är varmt och molnen drar förbi och vattenmelon smakar bäst om sommaren.

I orangeriet är det eftermiddagspyssel med allt vi hittade vid stranden i förmiddags.
Paljetter och limpistoler, här skapar vi konst!

Campingcompany!

Trollstigen ner till Haverdals strand, krabbfiske, strandfynd och fika.

Nytt år, samma campingvecka.
Mammas och pappas husvagn är nerdragen till Haverdal, förtältet är uppsatt och hoppkudden är studsad.
Dessutom hann vi ner till hoppborgsbonanzan, första aktiviteten på årets barnvecka, och gick en sväng om stranden för att rekognoscera inför utlovat finväder kommande dar.
Ungarna är på omslaget till campingens välkomstbroschyr och filmkvällen visar Sing i orangeriet.
Och imorgon anländer Brettes.
Blir fint det här!

Jag kan, en vanlig söndagskväll sådär, ta med mina ungar på ett jobb där en fritidspilot ska porträtteras till ett magasin.
Ungarna kan sen till sin stora lycka få provsitta cockpit och låtsasstyra till Mallorca.
Såna här dar är jag så kär i mitt jobb att det liknar inget.

Och vid halvtretiden på eftermiddagen kom the youngsters ner för att äta frukost.