Kolla, jag har bitit ett B! sa Bertil stolt medan vi satt och kollade på film.
Mhm, sa pappan och tog en egen näve.
Fyrtiofem sekunder senare, efter lite hemlighetsfullt gnagande, låg plötsligt det här formerat framför honom.
Saltapinnarkungen Åkesson strikes back.

När en hel förmodad regnhelg plötsligt förvandlas till stilla lördagskväll med plattvatten, då släpper vi allt och åker ut till en natt på Sunnerö.

Efter lång regndag: Ljusnande hamnkväll med rekordfångst.

Ett sensommargöteborg med fredagseftermiddag i varenda park.
Padda på padda i vallgraven och inne på Trädgårn sitter halva Bua med bubbelrundor och ljusa linneskjortor.
Ormen med sjuttiotusen biljettinnehavare ringlar längs varenda väg mot Ullevi, och där, på en av strålkastarpelarna, Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din.
Sjuttiotusen förväntansfulla och The Tallest Man on Earth går in och sjunger För sent för Edelweiss, ensam, akustiskt.
Sen smäller konfettikanonerna och Baba O'Riley förlåt jag menar Alla drömmar är uppfyllda igång.
Och jag är hemma.
Nordhemsgatan leder rakt in i himlen med Miriam Bryant.
Jag vet vilken dy hon varit i med Daniela Rathana.
Och Tillsammans i mörker med… Greta Thunberg.
Den såg ingen komma.
Sextioniotusenniohundranittionio jubel, och dånande eld och fyrverkerier över Göteborgsnatten.

Tack.

Jag ser en bild jag tog av Majken igår och minns att jag en gång tagit en nästan likadan bild på Bertil.
Och se, där i arkivet fanns den.
Luggtittarna på stranden som vi tycker så mycket om.

Vem är jag att ropa in dom här ungarna den här kvällen även om klockan är kvart över läggdags?

Bortforslad tång, nykrattad sandstrand, sand så mjuk och len för fötterna, nästan alldeles öde.
Fast det sitter en liten flicka och gräver i strandkanten.
Det är Majken.

Leve den som har en föräldraledig onsdag i Bua en högsommardag i slutet av skolstartsaugusti.

Medan Ruben och Hugo var i Varbergs hamn 06:30 och tog turbåten ut till Fladen för fem timmars havsfiske, fick vi trösta den lille ledset avundsjuke genom att ställa klockan på nästan samma okristliga, kliva upp ur båtvärmen där det inte hörts ett enda kluck på hela natten, och göra samma sak light.
Av hamnens platta vatten syntes dock inte ett spår utanför gattet, det rullade och stäckte och inga makrillar nappade heller, så vi drack vårt termoste och åt våra bredda mackor ute på vågorna och styrde sen tillbaka tillbaka in och hem igen.
Makrill-lyckan fick storebröderna ta hand om idag.

Två skoldagar och sen helg igen, så skulle vi ha det jämt.

Limabacka dukade upp femton hemmaloppisar samtidigt och flakan gick varm från hus till hus.
Bertil fyndade glasdelfiner och gose-narvalar, Ruben fingrade på fiskespön men bestämde sej för att hålla månadspengskontot intakt, Mattias hittade en glasörnsflaska som fick följa med hem.
Ribbåten som återigen fått lappning och lagning sjösattes på fyrenstranden, vi hade båthäng i hamnen och poolhäng hos Pär, och på kvällen åkte vi in till stan och lämnade Ruben för översovning hos storebror och yster Buster.

Sommarhelg istället för sommarlov.
Bra det med.

En solstrimma under kompakt molntäcke, manetfri simtur och långprat i båt.

Högstadiet.
Buss till Väröbacka, underskåp, håltimmar.

Tiden.

Skolstart.
Packa frukt, prova gympaskor, leta djur och blommor längs vägen.

Och nånstans där så blev jag den jag är nu.

Sista dagen på sommarlovet och fyra läsbingorutor fortfarande okryssade.
Men en halvtimme under plommonträdet och rutorna “på gräs”, “på en onsdag” och “under ett träd” kunde bockas av.
Den sista, “för någon som är yngre”, fick vänta ända tills kvällen och kvart i läggdags, då vi bredsladdade in utanför Erickssons på Vallgrens väg och Bertil halade upp Askungen framför Vilmer.
Majken var målgrupp även hon, men hon ställde sej bredvid och sjöng “jag är en astronaut” för full hals istället.
Rakt nedstigande led osv.

Vi missade sommarens dramatiserade visningar på Hallands kulturhistoriska museum med en hårsmån (i år igen!) men vi hittade en guidad vandring genom fästningens alla fånghålor och dungeons idag istället.

Elof och Bertil hängde med förbi Markus Meyers igenmurade cell, där hans kumpaner firade sej upp med rep genom toaletthålet, in i hålan bredvid Eskils källare där bönderna Anders och Johan, som kommit på kant med slottsherren, satt med kanske femton andra i totalt beckmörker och väntade på sin död, förbi våningen där Anckarströms överhuvud Pechlin, hjärnan bakom mordet på Gustav III, satt i ett tvårumsfängelse med eget tjänstefolk och vidare via en fånge som var oerhört lik Harrison Ford och en annan som rymde över muren, in till fängelset från 1850-talet som idag är vandrarhem, där guiden Inger Alebo (med den äran) berättade om trebarnsmamman Johanna Berntsdotter från Bua (gissa om ungarna spärrade upp ögonen!) som förgiftade sin svärmor med arsenik och som fick vandra mot sin död rakt utanför fängelsefönstren.

Är det hemsökt här? frågade mitt barn och jag undrade vem i hela världen som lärt honom en sådan vokabulär, men Inger svarade att jo, det finns visst ett rum varifrån folk får fly mitt i natten, och när barnen sen, på betryggande avstånd från själva byggnaden, fick veta att det var rummet där de hade stått, precis vid fönstret, då gled denna fångvandring rakt upp på topplistan över sommarlovets bästa.

Jag frågade inte om den slog bollhavet på Ica i Skärhamn.

Ett kvällsdopp, sommarens hittills ljummaste.
Så dags, såhär några dagar före skolstart.

Blomsterlandets första skörd härmed bärgad.

Jobbstartarmåndag för di flesta ink fadern, men vi lajvar sommarlov lite till.

Vi tog ribbåten själva ut till Kläppen och alla dom andra båtarna idag, ungarna och jag.
Går ju fint att leva skärgårdsliv utan kaptenen.
En kylväska, handduk och badkläder.
Vad mer tarvar en mänska?

Ceviche-förrätt hos Susanne och Clas på Bua strand, följt av fisksoppemiddag hos Erik och My och till sist fläderglass med bakad rabarber på våran altan, sommarens ljummaste natt.
Det här konceptet och spänningen i att öppna kuvert för att se vart vi ska ta vägen, såväl som öppna dörr här hemma för att se vem som knackar på, det är bra roligt.

Här hade vi ju kunnat ligga stilla hela dan.
Men vi har en efterrätt att åka hem och laga.