Jag har flyttat in hos mamma denna veckan.
Vi löser korsord, tittar på Mästarnas Mästare, dricker te, promenerar runt Rumpelösa kyrka och letar vårblommor.
Och så hälsar vi på en morfindålig pappa på lasarettet, morfindålig men med lyckat opererad tarm.
”Jag är inte så rolig idag” säger han.
Jaja.
Han kan vara hur inte rolig som helst, vi är så oerhört glada att han ligger där och finns och att doktorn gör glad tumme upp i dörren.

Tio timmar senare, goda nyheter.

I väntan på uppvak, vårpromenad i Kvarnadalen.
Vitsippsmattor, blåsippsinstick och en och annan ytterligare blå blomma, som nån med mer gröna fingrar än jag säkert kan.
Jag kanske skulle fråga Bertil.
Här skulle han varit med.

Mamma är hemma igen, och kör nackträning med oerhört fint och bortglömt gammalt grillspett.
Brännpenne-slöjd anno 1989.

Krispkall vacker morgon och pappa ska operera bort sin cancer idag.
All cancer, tack.
Mvh Väntarna.

Roligt 1: Att få jobb för Byggnadsarbetaren och få komma innanför grindarna till Varbergs nya vattentornsbygge.
Roligt 2: Att hitta en bekant och glad skit innanför armeringen uppe i en av pelarna.
Roligt 3: Att lyckas lobba fram den glade skiten till omslagspojke.

”Han vann årets byggmiss”.

På väg hem över Stallbackabron i Trollhättan igår ringde Lisa, hon hade kört in mamma till akuten.
Och idag hälsade jag och pappa på mamma, inlagd på strokeenheten på Varbergs lasarett.
Men mamma är vid gott mod; jag är bra på att le, det får jag göra hela tiden! Dom väcker mej mitt i natten och ber mej le, och så frågar dom vad jag heter och vilken månad det är.
Vette gudarna om jag hade lyckats svara själv på vilken månad det är om nån väcker mej mitt i natten.
Maten är jättebra också, igår fick vi fisksoppa, den var så god så hon som låg i hörnet frågade om hon kunde få receptet!
Avdelning såna saker som kanske inte hörs varje dag på lasarett.

Några soliga förmiddagsåk och sen hemfärd.

För många sekundmetrar gav stängd gondol och stängd stollift och vad som kändes som halva Värmlands samlade helgfirare fick trängas i knappliftar, sicksackande mot toppen.
Köerna var enorma.
Otåliga barn och höfttrasig fyrtiosjuåring (som inte är så särdeles förtjust i knappliftåkning) på det, så satt vi still i båten istället, eldade vid grillplatsen i Björnbuseland, solade mot vägg och tittade på lillebrors skidskola.
I takt med eftermiddagens tilltagande slush puppie-snö försvann halva Värmland sakta, och eftersom jag skräms mer av för mycket köer än gläds över manchestersnö, blev det åka av då istället.
Och sen kom Jessica och Magnus och Albin och Noel och steppade upp trevligheten ytterligare.
En smula barn-afterski och snöbollskrig senare, blev det korv stroganoff och unospel all night long.
Bra avslutning ändå på blåsig kö-förmiddag.

Öppna liftar till klockan sju, och fotbollslandskamp som vi somnade ifrån alla fyra.

En styck unge i skidskola och förhoppningsvis kan den här nuvarande kamikaze-störtloppsåkningen förvandlas till nån slags kontrollerade svängar om ett par dar.

Finväder och dödsföraktande ungar.