Storm och sällskap

För många sekundmetrar gav stängd gondol och stängd stollift och vad som kändes som halva Värmlands samlade helgfirare fick trängas i knappliftar, sicksackande mot toppen.
Köerna var enorma.
Otåliga barn och höfttrasig fyrtiosjuåring (som inte är så särdeles förtjust i knappliftåkning) på det, så satt vi still i båten istället, eldade vid grillplatsen i Björnbuseland, solade mot vägg och tittade på lillebrors skidskola.
I takt med eftermiddagens tilltagande slush puppie-snö försvann halva Värmland sakta, och eftersom jag skräms mer av för mycket köer än gläds över manchestersnö, blev det åka av då istället.
Och sen kom Jessica och Magnus och Albin och Noel och steppade upp trevligheten ytterligare.
En smula barn-afterski och snöbollskrig senare, blev det korv stroganoff och unospel all night long.
Bra avslutning ändå på blåsig kö-förmiddag.