Moln, hamam och morotsfåglar

Regnmolnen hänger tunga över berg och hav, men ändå; bok, vattengympa och glass vid poolen.
Det är sjukt lite människor här. Uppskattningsvis kanske... 10% beläggning? Och hälften pratar svenska. Lugnt och skönt. Lite barnskratt från the playground blandat med moskémässande i fjärran. Bamse kommer och kramar de typ tio barn som bor här. Dansar dansstopp. Hovmästarna rusar runt och visar mej vad jag kan äta. You want glutenfree pizza? You want glutenfree pancakes? We can make everything for you. Och i poolen kör ny-på-jobbet-Anton vattengympa för Hugo och två killar från Falköping.

Vi åker in till Side och går på hamam.
Lite mysko känsla först, har vi råkat hamna på en bordell? Men det tar sej så att säga. Först bastu, sen ett helt rum fullt med salt att gnugga oss i, sen ångbastu, sen själva hamamet. Stor varm stenplatta under vacker ljuskupol där vi blir först skrubbade, sen inskummade med hundrasjuttio liter skum och masserade i detsamma, och sist avsköljda och torkade. Hur lyxigt/konstigt är det att bli torkad av nån annan, med handduk?
Vi får ligga som inlindade puppor ute bland blommor och friskluft på en veranda ett tag, innan hundra små fiskar äter upp allt hårt på mina fötter och ansiktsterapeuten tar sej an Hugos ansikte i en halvtimme. Allra sist: Helkroppsoljemassage, där en bastant kvinna i sextioårsåldern mörbultar mej så skönt att jag aldrig vill gå på annat än turkiskt hamam, och sen leder mej nerför alla trappor till början igen, så jag säkert inte ramlar omkull.

Det är synd om Turkiets turistnäring att besökarna är så få.
Men oss gör det alls inget.