En hemtagning av nyköpt båt över stormigt hav, där det från styrbords sida lovades att båten varken skulle krascha itu eller välta. Babord kände sej lugn för stunden. Och trivdes när vi låg nära land-lä för ostanvinden.
Men nu är den här!
Och vi har två båtar.
Nu när den där styrbordsnissen äntligen kan radera Blocket-appen som man kan tro att han är gift med istället för med mej och sluta söka på båtar, så ska vi in och harva åt andra hållet istället.
Eller:
Åttio till våren eller sjuttio nu.
Willkommen, bienvenue, welcome.

Post-krabbsäsong.
Då är det här vi hänger.

Den kom till användning igen, den gamla longboarden jag sparade och sparade och sparade till och till sist köpte, för nästan 20 år sedan när jag bodde uppe i Umeå.
Nu är den den här killens all day transportmedel och står alldeles ramlarvänligt ivägen i hallen varenda dag. En dag kommer den åka in i badrumsdörren och jag i backen, men den dagen, den sorgen.
Så glad att han vill åka på den.
Han är redan bättre än jag nånsin var.

När två frilansande fotografer med enskilda firmor aldrig får åka på skojiga kickoffer eller lyxiga konferenser, kan det hända att de helt sonika bara bokar in sej på vardagsspa i Båstad, alldeles mittemellan Bua och Malmö, där de råkar bo.
Det kan hända att Secret Escapes sistaminuten-erbjuder såväl hotellrum som spaentré och inkluderad trerättersmiddag till ett alldeles rimligt coronapandemipris för de här frilansarna.
Det kan också hända att bägge två är upp till himlen tacksamma för sina jobb och sina o-jobb och möjligheter att bara mittiveckan-dra.
Så fint hotell.
Så bra spa.
Så god mat.
Och sällskapet sen.

Lyckos, lyckos oss.

Ett styck promenad med lunchpaus i detta här med denna där.
Livet kunde vara sämre.

Fyra svarta krabater bärgade.
Nu blåser det upp till storm ett par dar, men till helgen får vi se om ännu fler krupit till.

Vill nån ha krabbor så hojta, där kröp säkert fyrtio stycken i tinorna som förpassades ner i havet igen, visa av erfarenhet från förra året tar vi inte hem några i år, ingen tyckte om dem, bara jag litegrann, men det är inte värt besväret.
Hummerlyx till trots, är min lista som följer:
1: Kräftor
2: Hummer
3: Räkor
4: Krabba
Hoppas på kräftskiva snart.
Det var bra längesen.

Ett bokat och betalt återbud i sista stund, och plötsligt hängde jag och Ruben med Karin, Isac och Stella på spa!
Jag hade tagit ner förväntningarna hos Ruben rejält genom att meddela att plask och lek och stoj hör hemma elsewhere än bland andra hotellgäster som betalt för lugn och ro, men när vi är HELT SJÄLVA på spa då?
Då blir Hotell Havanna i Varberg äventyrsbad goes varmt och vackert.
Först hotellfrukost, sen spa.
Inte direkt den sämsta studiedagen man kan tänka sej.

Bertil?
Han fick glad och nöjd pyjamaskomma till Vilmer och Cornelia i ottan, och var lika happy han.

Vaken sedan 3:42.
Läste.
Väntade.
Drack te.
Väntade.
Gick inte ut och såg det här förrän precis när jag var tvungen att åka.
Flög på två minuter blankt.
Åkte.

Wish him luck!

En stund skog.

Jordgubbsplantorna som visset välkomnade oss vid dörren varje dag har nu förpassats till morotslandet, för eventuell hoppfylld återuppståndelse nästa sommar.
Nu blev här höst och fint!

Söndagsutflyktsupptäcksfärd.
Det finns en första gång för alla ställen.

Det här spelet är det enda slags corona som får komma innanför mina föräldrars fyra väggar.
Och därmed basta.

Det här var precis den avslutning jag behövde på en hektisk vecka.
Solnedgångsfika på Getaryggen innan vi gick hem genom skogen, fredagsåt värmemat, gjorde fruktsallad och poppade popcorn, hittade den oväntat fantastiska lilla filmen Drömlandet på Netflix, badade badkar efteråt eftersom klockan inte var så farligt, la oss alla tre i min säng (där pappan inte behövde få plats eftersom han är i Halmstad på golfresa) och läste Dumbo tills ögonen gick i kors.
Åh, vad mysigt detta är, sa Ruben när jag slog upp boken.
Schamporufs och godnattpussar.
Jag är där jag vill vara.

Nej, Kroks bjöd inte på vare sej abborre eller mört.
Inte ett enda bottennapp ens.
Bara lite björkfästa när det blev lillebrors tur att kasta.

Denna veckan är knökad.
Sju jobb. Av vilka jag inte kan visa sex.
Lite nytt ont-i-halsen-vab på det så har vi deadline goes hjärtinfarkt.
Det har varit knökat i flera veckor, efter en lång tom coronasommar.
Det stockar sej, ketchup på ketchup, jag är tacksam men lite mer lagom vore lagom.

Teater Halland la snabbt ut pressbilder från onsdagens Kalejdodansfotografering och gav mej åtminstone några bilder därifrån att visa.
Det var så fint, jag hade velat visa fler, men det är många kockar som ska in och tycka först.

Det må se ut som att jag bara latar mej i fiskafänge och brasmys, men icke.

Avslutning på oerhört hektisk dag:
En sommarljum timme uppe på planen.

Världen är inlindad i dimma.
Nattvävda dropptrådar mellan äppelgrenar och nyponblad, rosorna som bara blommar och blommar och blommar är daggvåta och luktar godare än barnkind. Eller nästan.
Stackars spindlar, det finns väl inget flygfä som missar dom här fångsttrådarna.
Ogjort arbete.
Men vackert ogjort arbete.

Bertil har varit på loppis, på Onnys loppis.
Onny har flyttat från sitt Arakullehus till en lägenhet istället, Arakullehuset är tömt och rensat och allt som inte Krille eller hans syskon ville spara la dom ut på Onnys loppis.
Bertil hittade en pärlemorskimrande porslinsfisk med trasig fena och föll i djup förälskelse direkt. Han ville även ta hem två porslinsrosor, en tomte och ett par pyttetavlor i grönt, men mamman hejdade det skenande habegäret med att vi bara skulle ta hem det vi kunde bära själva och därför blev bärgningen en hoper verktyg, ett fiskenät och en slagborr åt pappan, en brun skinnresväska, Nils Holgerssons underbara resa och en flytväst åt mamman, samt pärlemorfisk, stenigelkott, några Hiawathaböcker och en gul skjorta åt Bertil.
Den gula skjortan var Krilles storebrors, sydd och buren i mitten av sextiotalet.
Helt len och mjuk och tunn och fin.
Bertil älskar den.
Jag älskar den.

Kvällssolen skiner bakom plommonträdet och hundra meter från Arakullevägen sitter en ny liten pojke i samma gula skjorta och filosoferar, femtiofem år senare.

Såatte.
Hastigt och lustigt äger vi nu en båt… till.
Nu ska vi bara sälja den andra också.