Säger vi hejdå till 2023, ett fruktansvärt år i den stora världen, ett fantastiskt fint i den lilla.
Tack för att jag får ha det såhär bra.

En liten lucka i ovädersmolnen.

Lite jullovskaraoke, nån?

Jullovsgöra: Pingis, golf och padel.

Jodå, snömolnen som drog in från Danmark levererade.
Klockan fyra inatt, när vissa i familjen vaknade och gick upp, låg ett decimetertjockt täcke runt huset.
När vi andra drog upp rullgardinen vid niotiden, öste regnet ner och kvar var bara allmänt västkustskt slask.

Snömolnen kommer tunga i horisonten med bud om oväder, vind och högt vatten.
Idag skiner solen.
Kommande sjudygnsprognos gör den det inte.

Så vi kör en passapå.

Ett luddigt litet hopkok av sovmorgnar, onepiecedagar, hämta-Ruben-i-stan, köpepizza, loppis i Stuv, handbollsmatch i Varberg och kvällskaffe te Nord Svahns.
I en knäppt bild.

Julafton nummer två, hos lillasyster.

Stormvindar och hamnkoll.

Rainy day Christmas.

Feber på Vårlastigen gav ändrade planer och plötslig medbjudan te Brettes istället.
Skinkmackor och julegröt.
Jultröjor och glögg.
Stressbingo med fyra lotter samtidigt eftersom Liverpool inte spelat klart mot Arsenal på övervåningen innan ettan satte igång.
Inga miljoner eller bilar ikväll, men får jag bara ha det här gänget kan det ändå kvitta.

Varje år, nya tomtar på posten från den bästa konstnär jag känner, Helena.

En midvinters flakatur till hyacintköp i Sanddamm, med strandhäng on the go.

Tunn florsockermatta i Bua, men bara en mil bort hos farmor ligger snön kanske inte djup, men iallafall så nära winter wonderland vi kan komma.
Tänk att årets kortaste dag skulle bli den ljusaste!

Stormvarning och trädgårdssurrning, grillen fick flytta in i uterummet inatt.
Trots orkanvindar i södra Norge blev stormen Pia inte mer än på sin höjd lite kuling här, såndär halvjobbig motvind på gårdagskvällens promenad, ingen omkullvältning direkt.
Men.
Snön som yrde runt gatlyktorna när vi gick och la oss igår, fanns kvar som en tunn florsockermatta imorse när vi drog upp rullgardinen.
Hoppet om en vit jul lever.

Vill ni se när jag, Mattias och Bertil först åkte buss och sen julmyste med Kristina, Kjell, Jessica, Noel och Alva?
Varsågoda.
(Klicka på filmen inne i inlägget.)
Kul att för en gångs skull istället stå framför kameran!

Sveriges finaste magasin Fotografisk Tidskrift i brevlådan.
Och se där, två bekanta små ungar.
Martina Strand Nyhlin har skrivit en essä om hur synen på att fotografera barn har ändrats, och pratat med forskare, historiker, jurister, poliser.
Och mej.

Det är en brännande fråga, jag frågar ständigt och jämt föräldrar om lov att publicera.
Ingen vet vad som egentligen gäller juridiskt om jag skulle låta bli, men jag vill fråga.
Vill någon inte vara med låter jag naturligtvis bli att fotografera den eller dens barn, jag har full respekt för allas olika tycke, och dessutom vet jag också vilka worst case scenarios som skulle kunna ske med bilder som plockas upp av fel människor på internet.
Men för mej är det lite som att stanna hemma jämt för att terror finns i världen.
Jag vill inte leva utifrån ett worst case scenario.
Och jag älskar att dokumentera min vardag, samtid, det som händer runt omkring mej.

Här har ni artikeln, om ni vill läsa.

Stora julbaket, enklast tänkbara.

-Ett paket köpedeg
-Femton småbitar godis-Mars
-Femton Noblesse

Dela pepparkaksdegen i femton bitar, rulla ihop dem till bollar och lägg dem i varsin kakform.
Tryck ner en godis-Mars i varje boll.
Ställ in formarna på en plåt i ugnen på 200 grader i 5-6 minuter.
Ta ut plåten och lägg en Noblesse på varje kaka medan de fortfarande är ugnsvarma.
Låt svalna.
Klart!

(Tips: Dela degen i sexton bitar, det är mycket enklare. Låt en bit mystiskt försvinna.)

Tredje advent och nu bryter vi alla granen-ska-in-först-dagen-före-julafton-regler.
Mys är till för att mysas.