Vi paddlade rakt in i Doktor Drövels Hemlighet idag.

Å, här kan en verkligen bara luta sej tillbaka på bryggan.
Dom andra sköter ju dokumentationen utmärkt!
(foton: Lisa Svahn och Nina Andersson)

Jag har ju dessutom en miljard gamla bilder från Mahult.
Allting är ju lika Bullerbyigt och fint som tidigare.
Ungarna är lite äldre bara, annars; såhär har vi det!

Mahult, utan storkamera.
Hur ska det gå..?
Jotack, bra. Jag behöver bara vänja mej lite.

Åka tåg till Göteborg, åka Paddan och spårvagn, gå barfotabana i Azaleadalen, titta på pingviner och sälar och Gotlandsruss i Slottsskogen, äta glass och leka loss på Plikta.
Semester behöver inte vara långväga.

Ingen nyckel med oss och pappa och bröder i innebandyhallen, utanför vilken vi stod och bankade oss hesa, för döva öron. Så vad gör vi då? Köper glass i hamnen. Samlar snäckor och sten på stranden. Kramas med dingelfötter ovan vatten. Samt leker en ny lek som heter Oj-det-är-visst-LÖRDAG-idag (fast det ju bara är tisdag) som innefattar att gå till Ica och köpa godis.
Ibland är det fint att glömma nyckel.

Lekkompisar med STIL hade han idag, lille Bertil.

Vi tog flakan ner till fyren och tog ett kvällsdopp, Ruben och jag.
Och nu börjar kamerafria veckan, eller ja, storkamerafria veckan, åtminstone.
Nån mobilbild kanske slinker igenom, men jag ska iallafall ta kort som folk.

När fingrar slinter och den bästa kniven plötsligt ligger på hamnens botten, är det tur att det sitter startklara youngsters i hamnen och väntar på pappas båt som ska köra ut dom på badtur i gummiring.
David dök i efter kniven, fast han trodde att det var "mobilen" Mattias gapat om, när den slant.
Ingen snorkel, ett försök, uppe!
Snyggt David.
Det finns hopp om ungdomen.

Jag vaknade och tittade ut genom fönstret. En grå gummibåt. Alldeles ensam.
Mattias, det ser ut som Ulf och Anneths gummibåt, sa jag, fast i DET fönstret, inte det.
I det andra fönstret såg jag fortfarande Ulf och Anneths segelbåt ligga stilla på ytan.
Vi har snurrat runt! Fan, vi har slitit oss! ropade Mattias och sprang ut.
För att strax konstatera fakta.
Ulf och Anneths gummibåt hade slitit sej.
Inte vi.

Så gick vi mot Ustö.
Ustö utan kaj, Ustö med sandstrand för småbåtar att glida upp på och livsfarliga nordsidor för nybörjarstorbåtar att lägga till vid alternativt krocka med.

Och se på tusan vilka som står på Ustös livsfarliga nordsida och vinkar, om inte Ulf och Anneth!

Vi skär i det spegelblanka.
Sälar sticker opp sina huven.
Lite nervösa är vi, vi har aldrig lagt till nån annanstans än hemma på våran plats i Bua hamn.
På Vendelsö finns en liten kaj, det känns tryggt.
Kajen närmar sej.
Oron slår till.
Styr! ropar Mattias medan han går bak för att kasta ankar.
Styra? Jag? Herregud, vi kommer krocka med kajen!
Sen följer nåt som, från andra båtars mer rutinerade håll, ser ut som en scen ur "Vi hade iallafall tur med vädret".

Det ser ut som att man skulle kunna skära i smör, havet.

Vi vaknar.
Havet ligger blankt som en spegel.
Lite flakahämtade förnödenheter hemifrån senare går vi ut mot vår första båtsemester nånsin.
Första stopp: Vendelsö.

Semester på bryggan.
Meta krabbor, grilla korv och titta på fiskebåten som kommer in från Fladen, full av fisk och för-dagen-fiskare.
Ta flakan hem och hämta tandborste och sen somna till gung inatt.

Äh, dom nappade inte. Fast jag surade mest över att jag, sedan jag slagit sönder mitt vidvinkelobjektiv igår så det gick av på mitten, inte lyckades få till några snygga bilder på själva makrillfisket, utan att antingen använda en drönare eller tio selfiesticks på varann för att komma långt ifrån. Ni hör. Jag surade över att inte kunna ta fina bilder på vardagen, när jag har semester.
Jag behöver semester.

Den sista av alla mina fina förlängda fyrtioårspresenter kom idag: Havskajakkurs från Norra Näs med sälsafari! Fast några sälar såg vi inte röken av. Och vågorna gungade stundtals mer än lagom. Jag är kanske mer en sup-are ändå. Eller snarare mer en noll-meter-i-sekunden-mänska.