Tillåt mej att presentera Bua Seagulls P09-11-lag.
Leder ligan gör dom också!
Snödroppar
Vårtecknen haglar.
Konstigt.
Nyss längtade jag till exotisk sommarvärme, nu är det enda jag kan tänka på att ingenting slår vårvärme i lä.
Picknick på Storaberget
Så kom Bertil, Alva och Amelia in genom dörren och undrade om de kunde få:
-saft och glas
-några kakor
-en filt
-och en korg att bära allt i.
Sen bar dom upp allt på Storaberget för picknick i eftermiddagssolen.
Så glad att mina ungar är precis dom dom är.
Och att dom bor här.
Dimbåge
Inte för att jag fattade vad det var jag såg, därnere på Båle idag.
En regnbåge. Fast… vit?
Efter lite googling är jag nu klokare.
En regnbåge bildas ju när solens strålar reflekteras i regndropparna.
Men eftersom vattendropparna i dimma är så väldigt mycket mindre än vattendroppar i regn, så delas strålarna inte upp i färger, spektrum, utan sprids istället bara till en båge av vitt skimmer.
Sådärja.
Har jag lärt mej nåt nytt idag också.
Tjocka på Båle
Dimbankar kommer och går över öde strandängar.
Februarikrokus
Bruna löv får maka på sej, våren är på gång.
Norrsken
Vi fann det.
Ute på Biskopshagens högsta klippa satt vi på Karins renfäll och såg gröna och röda vågor dansa över Frillesås, Åsas och Onsalas himmel.
Månskenspicknick med extra allt.
En sovsäck så hade vi stannat.
Hoppfull kvällspromenad
Kvällspromenad med lillebror innan nattning, i hopp om att det utlovade norrskenet ska hinna visa sej redan tidigt på kvällen.
Jo, det syns i kameran, men knappt för ögat, där vi står och spanar lite för nära slingans störiga ljus.
Svagt svagt grönt.
Men det kunde ju lika gärna vara Ringhalssken.
Han får gå och lägga sej utan.
Hallväggsparadis
Mera innebandy.
Mera varande på den där otippat skönaste platsen i hela Bua.
Flakapremiär till Näckrosdammen
Flakan är ute, nu är det (isbrytar-)vår!
Innebandylördag
…och i lät vid hallväggen är våren redan här.
Vi står kvar en stund.
Solen må se varm och inbjudande ut men vinden är ogripbart iskall och hallväggen är den enda platsen där vi kan… stå ut.
Hjärtat säger utflykt men hjärnan säger gå hem och tänd en brasa och hjärnan vinner.
Brasa, och tredje avsnittet av The Last Of Us.
Andlöst vackert, vi gråter både jag och Mattias, så här hårt har inte ett serieavsnitt drabbat mej nånsin.
Tur att vi har en melodifestival ikväll att jämna ut toppar och dalar med, och en liten melodifestivalnisse att hjälpheja.
Loreen for the win.
Fredagkväll i februari
Vårstädat uterum med årets första där-brasa.
Årets första kräftskiva.
Och årets första Bäst i test.
Strömavbrott
Som Night at the museum, fast på Dollarstore.
Regnrutors rinnlov, västkustens förbannelse
Smatter på fönster och soffhäng i stor mysig hög.
Dimmiga dar
Jag står hundra meter från havet och jag ser det inte.
Tonåringar umgås
Jag såg ett program på teve igår.
Det var Linnea Henriksson och Tusse som skulle hjälpa högstadieelever att spela musik, bilda band, sjunga inför kompisar, sånt.
Klipp från repen blandades med klipp från korridorerna, där ungarna stojade, flabbade, lyfte varann, umgicks sådär tonåringt.
Min första tanke var att Åh vad gärna jag hade velat hänga en dag med Ruben och hans kompisar på högstadiet, vara en fluga på väggen och fånga dem på bild, lite såhär som i programmet.
Nästa tanke.
Umgås de ens sådär tonårigt nuförtiden?
Sa teveproduktionen till högstadieungarna i Stockholm att nu får ni lägga bort dom där jävla telefonerna och se ut som folk?
Ett klipp var på en unge som tittade ut genom fönstret medan han åkte tunnelbana.
Har det ens hänt på den här sidan 2017 att en tonåring suttit och tittat ut genom fönstret när den åkt tunnelbana?
Det är ju sånt Bertil gör.
För det mesta när jag ser tonåringar sitter de tysta bredvid varann och tittar i varsin telefon, med varsitt tiktokflöde scrollandes.
Så även hemma i min soffa idag, tre sportlovslediga trettonåringar som just gäspat sej ur sängen.
Såja, nu har mormor, 104, rantat färdigt.
(Vi fick faktiskt inte fyrkantiga ögon av att glo på teve på åttiotalet heller.)
Rymdpyssel på biblioteket
Bertil och Maria och Venus och Saturnus och en rymdgubbe från bortre Mars, eller två.
Stavhopparn Saligsson
Ända sen han storögt intresserat såg Armand Duplantis-dokumentären på teve för några veckor sen, har han pratat om stavhopp.
-Hur många i världen tror du kan slå Armand Duplantis mamma?
-Hur många år var Armand Duplantis när han hoppade sitt första stavhopp?
-Vad skulle du säga mamma, om JAG slog Armand Duplantis?
Och så idag, lysande bokstäver på kommunens sportlovslista över aktiviteter;
Prova-på friidrott på Tresteget i Trönninge.
-Det är ju inte alls säkert att det går att prova just stavhopp idag, bara så du vet det och inte blir besviken.
-Jag VET, du har sagt det hundra gånger. Men då kan jag spela fotboll?
Men så.
Fanns det.
Och jag har nog aldrig sett en lyckligare unge.
Bertil Mondo Arnesson har tagit sitt första stavhoppsskutt.
Sportlovssoffa
Två morgonrufsiga under yllefilt.
Eftermiddagens skidor i Åkulla blir det ingenting av pga ösregn, men lek med Linköpingskompisar, översovning hos farmor och bio med Alfred ska han nog lyckas klämma in.
Själv ska jag inte ha det lika kul, men så är det ju inte jag som har sportlov heller.
Slyröjning vecka sju del två
Idag hjälpte alla ungar till att släpa pinnar uppför slänten till avlånga gärdesgårdsvallar uppe i skogen.
Många bäckar små.
Men vi får nog ha skaffat ett par får till farmor, som kan hålla efter dom här pinnarötterna.