...med spegelskor idag. Och kläder jag vill hänga på låset till operans kostymutförsäljning för.

En promenad genom solig Pildammspark, med världens bästa Emma och lilla lånehunden Rut.
Det här med folk som får mej att må bra. Den här, hon är experten.

Butterfly-repetition på Malmö Operas lilla Verkstads-scen, med lysande LED-golv och inte allt klart, fjärilen ska få spegelskor till torsdag.

Alldeles utanför Bua, på ett par kobbar, brukar de ligga, sälarna.
Idag slog de alla rekord i hopknöddhet på solig sten.
Ungarna fick sälsafari som hette duga och inte en enda makrill alls, trots idogt hissande med spöt.

Det går att räkna matte på detta sammanträffande.

Korta pinnaben prövar nyköpt och iordningskruvad cross för första gången.
Trots pappahjälp runt hela trädgården kliver han darrande av och vill inte fortsätta.
Åtminstone inte idag.

Den röda crossen ska bli MIN nu! säger Bertil.

Ja, nu börjar tröttheten ta över litegrann.
När geostudenten Izabella fingrade på en rosa sten idag och lät oss smaka på såväl den som en annan för att känna skillnaden i smak (för mej: salt och salt) så tänkte jag att jag skulle komma ihåg vad den rosa stenen hette. Det kommer jag inte ihåg.
Jag mindes heller inte att ta med mej min plånbok till det här jobbet i Göteborg idag, eftersom min plånbok brukar sitta ihop med min mobil i ett snyggt skal som alldeles nyss gick sönder, varför jag nu har lagt alla kort i min gamla plåt-plånbok igen, som jag alltså glömde ta med mej, eftersom den inte sitter fast i mobilen längre.
Det gjorde att snälle Robert på Geovetarcentrum fick stoppa in sitt visakort och betala min parkeringsavgift.
Och att jag fick lätt panik när bensinlampan inte bara lyste, utan började blinka.
Det här med att hitta folk man känner i Göteborg som man också måste dra iväg med till en uttagsautomat för att ta ut kontanter som säkert inte ens bensinstationerna tar emot längre...?
Jag gjorde inte det. Jag ringde till Shell i Sandsjöbacka och frågade om jag fick swisha bensinbetalning och den snälla snälla butikschefen sa att jag kunde få göra det, till hennes privata mobil, så skulle hon lösa det sen. Så det gjorde jag.
Hem kom jag, glad i hågen över att slippa få bensinstopp på motorvägen, och så klev jag ur bilen, glömde att jag hade min (numera skallösa oskyddade) mobil i knät, vilken föll ut på asfalten och sprack i tusen bitar.

(Ändå: TACK snälla Helena och Shell i Sandsjöbacka! Jag vill ge er allt gott. Allt ont vill jag ge till pizzerian Stantons på Breared i Varberg som inte lät sju år gammal bajsnödig pojke låna deras toalett häromveckan, trots att jag TRE gånger, i halv förtvivlan, sa att jag gärna betalade för det. Vi hade nämligen inte ätit hos dem, utan hos deras granne thairestaurangen, som inte hade någon toalett alls. Ruben fick hålla sej hela vägen hem till Bua och jag var så arg att jag nästan grät. Eller, jag grät.)

Salt hav, ljummare under ytan än mot kallvindarna ovanpå.

En kopp te, nyvakna barn i morgonsolen, körsbärstomater direkt från plantan bredvid.
Doften tomatplantan ger åt händerna.
Ungarna provar den fortsatta flytkraften hos pimpstenen Ruben hittade flytande i havet i Kroatien, regnet faller plötsligt ner genom solstrålarna och i garaget står en alldeles nyköpt cross, som den nyligen crossfrälste mellanpojken tjatat till sej förra veckan av sin far (som inte var sådär supersvårövertalad, det är ju inte direkt så att Ruben vet hur man söker efter crossar till salu på Blocket).
Igårkväll satt jag och han, mellanpojken, i soffan och läste SVJ - Stora Vänliga Jätten, medan åskan blixtrade och small utanför, Bertil låg och trynade i sin säng och Mattias var glad i hatten nånannanstans, på Frallans fyrtioårsfest.
Soffan, vädret, pojken, myset, blixtarna, räknandet, dundret.
Boken.
Filten.
Jag älskar att komma hem igen.

Fiddler on the Roof på Malmö Opera, en kvällsföreställning till, en vecka innan premiär.
Sicken tajming han har, Philip Zandén. Väldigt rolig!
Och Åsa Fång som äktenskapsmäklerskan Jente, så grå har jag aldrig sett henne sminkad, men med den där Åsaglimten ändå under sin svarta hatt.

Vackra hus, fina scen.
Jag är så glad att få komma hit igen och igen.

Prefecture av Corpus, ett nutida danskompani "indenfør rammen av Det Kongelige Theatre og Det Kongelige Ballet".
Går på turné nu till Århus och sen tillbaka till Köpenhamn.

Och jag snabbar mej tillbaka till Malmö på min egen turné genom jobb-på-jobb-på-jobb denna och kommande veckor. Sova får jag göra när jag blir gammal. Eller när nästa jobbfattiga period kommer, för det gör den, den kommer alltid tillbaka. Baksidan med det här fantastiska jobbet. Att ha tusen jobb samtidigt, och nästa månad noll.
Men jag vill ändå inte byta bort det, för allt smör i Småland.

En bro över mörka ubåtshistorievatten.
En fjärrstyrd tunnelbana utan förare, där jag sitter längst fram och ser rälsen dundra fram.
Ett Nyhavn packat med turister.
En Kongelig gammal teater som hyser en Kongelig gammal balett, men alldeles ny för mej.

Möt familjen med fem döttrars tungvrickande snyggnamn:
Pappa Tevje, mamma Golde, och så Tzeitel, Hodel, Chava, Schprintze och Bjelke.
Fin familj. Hjärtevärmande, och hoppfull. Och rolig!

Alldeles strax på en opera nära dej.