Izabella och.. den rosa stenen.

Ja, nu börjar tröttheten ta över litegrann.
När geostudenten Izabella fingrade på en rosa sten idag och lät oss smaka på såväl den som en annan för att känna skillnaden i smak (för mej: salt och salt) så tänkte jag att jag skulle komma ihåg vad den rosa stenen hette. Det kommer jag inte ihåg.
Jag mindes heller inte att ta med mej min plånbok till det här jobbet i Göteborg idag, eftersom min plånbok brukar sitta ihop med min mobil i ett snyggt skal som alldeles nyss gick sönder, varför jag nu har lagt alla kort i min gamla plåt-plånbok igen, som jag alltså glömde ta med mej, eftersom den inte sitter fast i mobilen längre.
Det gjorde att snälle Robert på Geovetarcentrum fick stoppa in sitt visakort och betala min parkeringsavgift.
Och att jag fick lätt panik när bensinlampan inte bara lyste, utan började blinka.
Det här med att hitta folk man känner i Göteborg som man också måste dra iväg med till en uttagsautomat för att ta ut kontanter som säkert inte ens bensinstationerna tar emot längre...?
Jag gjorde inte det. Jag ringde till Shell i Sandsjöbacka och frågade om jag fick swisha bensinbetalning och den snälla snälla butikschefen sa att jag kunde få göra det, till hennes privata mobil, så skulle hon lösa det sen. Så det gjorde jag.
Hem kom jag, glad i hågen över att slippa få bensinstopp på motorvägen, och så klev jag ur bilen, glömde att jag hade min (numera skallösa oskyddade) mobil i knät, vilken föll ut på asfalten och sprack i tusen bitar.

(Ändå: TACK snälla Helena och Shell i Sandsjöbacka! Jag vill ge er allt gott. Allt ont vill jag ge till pizzerian Stantons på Breared i Varberg som inte lät sju år gammal bajsnödig pojke låna deras toalett häromveckan, trots att jag TRE gånger, i halv förtvivlan, sa att jag gärna betalade för det. Vi hade nämligen inte ätit hos dem, utan hos deras granne thairestaurangen, som inte hade någon toalett alls. Ruben fick hålla sej hela vägen hem till Bua och jag var så arg att jag nästan grät. Eller, jag grät.)