Tågluff i Europa

Det var en fin tanke.
Tågluff med de båda minsta, medan storebror sommarjobbade och pappan hade jobbrevision hela sommaren.
Venedig.
Slovenien.
Glaciärexpressen över Schweiz klippiga berg.

Vi kom till Puttgarden innan jag bröt ihop och ville hem igen.
Det var den oerhört varma sommaren 2018, AC:n på tåget mellan Köpenhamn och Hamburg var trasig, tågserveringens alla vattenflaskor var uppköpta, strax efter tyska gränsen gick hela tåget kaputt, samtliga passagerare inklusive barn och alldeles för många väskor skulle av på en åker och sent omsider kom ersättningståget, en liten rälsbuss som, när alla otroligt nog lyckats klämma sej in, var trängre än en Springsteenkonsert på Ullevi.
Temperaturen var olidlig, alla småbarn skrek, utom min, som låg och sov i min famn.
Eller hade svimmat, jag visste inte.
Ruben fick en plats av en vänlig ungdom, han böjde sej mot mej och sa: Mamma, du kan lägga Bertil där, så kan jag stå.
Då.
Svämmade det över.
Jag ville ut, bort, hem.

Mattias var på vippen att sätta sej i bilen och köra till Puttgarden, det var tur att han ändå inte gjorde det.
För det blev en fantastiskt fin resa.
Sen.
När vi hade kommit fram hela till Österrike, vilat hos Susanne en vecka, bestämt oss för sänka förväntningarna och bara stanna i Österrike, och där ta ungarna och tåget vidare till Badgastein, Wien, Salzburg, Zell am See, Fügen, Hintersteinersee och Hopfgarten med Hohe Salve.

Vi tog till och med tåget tillbaka hem igen.