Öst till väst i Österrike

Hade jag gjort den här tågluffen ensam, hade jag varit på väg till Budapest nu.
Budapest, och sen vidare till ett mysigt litet pensionat vid sjön Balatons strand.
Men nu är vi tre, och dom två tappra små tågåkarna jag har med mej, vill inte till en enda stad igen.
Pensionatet vid Balaton ville dom dock gärna till, men se, där var det tyvärr fullt hela veckan.
En sak denna resan lärt mej:
Att vara ute i lite mer god tid hade inte skadat.
Att tro att en kan hitta pärlor att bo på i sista stund i högsäsong är (om en hittar dem) mest bara tur, för pärlorna är bokade och borta sen länge.
En annan sak jag lärt mej om att åka tåg med barn:
Ha med något de kan tugga på hela tiden.
Jag har bunkrat med ölkorv, äppelchips, riskakor, frukt och bär, och det har varit idel glada miner varenda gång jag packat upp nåt nytt.
Och så ytterligare en:
Boka sittplatser om du känner att du absolut inte orkar stå.
Idag var det fullsmockat på tåget mellan Wien och Innsbruck, och första biten fick vi stå alla tre, sen fick barnen en plats att dela på, sen fick vi ytterligare en plats men istället för att jag då fick sitta satte jag ungarna på två olika säten eftersom Bertil hela tiden fäktades och sparkades och gled ner på golvet och tryckte till folks fötter och ben, så själv fick jag inte sittplats förrän i Salzburg.
Det var två och en halv timme stå det. Och är planen när man svettas på stationen att strax få sjunka ner i ett brett säte med AC kan besvikelsen bli en smula överväldigande.

Vi åker tillbaka till bergen igen.
Till luft som går att andas och isvatten att doppa oss i.