Jag tog bussen in till Varberg imorse. För att gå på presskonferens och åka ånglok tillbaka, till Värö bruk och invigningen av den nya utbyggnaden. Ånglok med fasthakade Polarexpressvagnar och en riktig gammal konduktör och allt. Tåget pustade ut över Lindhovs ängar och Klosterfjordens stränder och rök som ett helt gammalt rökrum på Hotell Havanna.
Det kom en massa kostymklädda prominenser till Värö idag, inklusive Hans Majestät Konungen. Hans Majestät Konungen är trött på att fotograferas hela tiden (trots att det är hans JOBB och trots att han får miljarder skattepengar för att stå ut med det) och hade följdaktligen bestämt hur och var han fick fotograferas. Femton sekunders handskakning utanför. Trettio sekunders telezoomning på främsta raden. ("Här får ni stå!" sa Hovets pressinformatör och pekade med hela handen. Fem fotografer på en kvadratmeter. Kul med variation på bilder i olika medier. Mina bilder ser EXAKT likadana ut som dem Annika Karlbom lagt ut på Hallands Nyheters hemsida.) Två gånger femton sekunder bland gästerna. Och så själva invigandet, några minuters granplantering på scenen. Fast inte fick nån med kamera gå rakt framför scenen och ta en sådan bild. Nä, "ni får sitta på huk här i sidogången" sa hovkillen. Bakom de stora scenskärmarna. Skitbra hovet. Tack för möjligheten att ta en bra bild på den här enda gången Hans Majestät Konungen kommer till Värö och planterar en liten gran. Verkligen.
Oh well. Folk var glada och nöjda. (Förutom Kungen. Han verkade lite... tje.) Granarna blev planterade och regnet väntade med att braka loss tills allt var över. Ingen fotograf revolterade mot sin placering (fast där under granplanteringen var jag nära) och ingen blev följdaktligen nedbrottad av Säpovakter med krulliga sladdar bakom öronen.
Till min förvåning har Hovet själva publicerat en bild jag tog på Kungen, Lena Ek och Jonas Eriksson. (Det står Foto: Södra under, det är en pressbild) Otippat, efter de förmaningarna.

Nu är det helg. Undrar vad Kungen gör när han är ledig. Han kan ju inte gärna ba: Vi åker till ett fik och hänger lite! som vanligt folk. Det är lite synd om Kungen ändå.

Tio dagar på Lillåns botten, och kameran är as good as new.

Alltså den där Martin.
Rotade fram sin dykarutrustning, följde med mej upp till Kalv.
Drog på sej alltihop, stegade ner i Lillån, precis under bron över till Vibäcksred, sjönk under ytan och letade.
Och letade. Och letade.
Uppströms bron, nedströms bron, under bron, bland fiskarna.
Modet sjönk ju längre han letade, och till slut kom han upp och sa att jag går upp nu, luften är slut.
Och bytte om.
Och bet i en macka, tog en klunk termoste.
Och stack ner handen i fickan, drog upp nåt och sa: "Jag har ju aldrig döket udan å hitta det jag ledar etter, så här har du kameran".

Dagens uppdrag. Med mamma som assistent och nästanregn som stannade i Limabacka.

...är det inte lika putsat och fejat som det är på resten av bruket. För dit upp ska inte kungen, bara några gamla duvor. Nej, nu är alla ställningar bortplockade, (nästan) alla entreprenörer ivägskeppade och alla nya Valmet-maskiner skiner som Livrustkammarens juvelsamling.
Jag och Lennart stegade runt (jag har mött min överman i snabbgång!) och bockade av alla fotoplatser på listan, up and running. På fredag kommer kungen och klipper band, med lite andra prominenta gäster. Det fejas för det vilda. Tjo och tjim och glatt humör allover. Ända upp till duvorna på gamla sodapannans tak.

Det är lite japanskt att gå ut och gå nuförtiden.
Det är pokestopp och snurra bollar, pokegym och rödblå fajt, och "sen ska jag trejda Nellie en weedle". Jag fattar inte ett smack av vad han håller på med däruppe vid vattentornet, eller vid kyrkklockan heller för den delen. Men han följer glatt med ut på promenad, för han har nåt ägg som kommer kläckas om han går en mil, och han har sju kilometer kvar till kläckning.

...och septemberslösöndagskönt.

Efter en hel dags jobb i Smålandsstenars skogar, är det skönt att komma hem till lördagsvåfflor och lördagsgodis och lördagshäng med min familj, plus för kvällen Mange och Pär.
Bertil. Du är jag. Säger Mange och skrattar. Frisyren, velourkläderna och så kan du inte sitta still.

Båten är uppe på land, men kåpan över drevet stannade kvar i sjön.
Var i sjön vet vi inte. Kanske halvvägs till Sunnerö. Kanske vid båtplatsen i hamnen, där motorn gått på tomgång en del. Halvvägs till Sunnerö letar vi inte, men kan vi spara tretusen spänn (som en ny kostar) på att hitta den i hamnen så är det ju värt ett försök?
Ingen fiskelycka idag dock.

Känns som att det här med saker som försvinner i vatten känns bekant.

Hejdå fina båtsommar.

...idag på Arbets- och Miljömedicin på Sahlgrenska.