Kickoff i Kalv

Folk åker på kick-off till höger och vänster. Jag har inga jobbarkompisar. Jag får aldrig åka på kick-off. Men jag har ju mina andra egenföretagare! Teambuilding funkar väl även om man har vitt skilda firmor också?

Vi åkte till Kalv, Karin, Pia och jag.
Ett hus, en bastu, en sjö och tre kajaker. Alldeles perfekt.

En mil paddlade vi. En mil längs Lillån, i norra spetsen av Kalvsjön. Vi slog läger på en rastplats uppe vid Karsbo, Pia gjorde upp en eld och Karin kokade tomatsoppa på gasolkök. Sen drack vi kaffe och te, TEAMBUILDADE lite och drog i kajakerna i ån igen för färd mot strömmen tillbaka.
Och det var jättefint och jätteskönt och jättelugnt och stilla. Alldeles fantastiskt faktiskt. Ända tills jag lyfte huvudet mot trädtopparna, varpå mina solglasögon som satt ovanpå kepsen gled bakåt och ramlade av, varpå jag reflexmässigt försökte fånga dem, varpå de gled i vattnet och sjönk, varpå jag sträckte mej bakåt ner i vattnet för att ta dem, varpå min kajak gjorde en hundraåttiograders gir lodrätt, varpå jag hamnade uppochnerpå under kajaken, under vattenytan, kämpande för att hitta den lilla stroppen som skulle lossa på mitt ormtäcke (alltså ormtäcke: det där tyget man spänner över magen för att hålla kajaken torr men MINST lika mycket för att hålla från trädgrenar ramlande snokar borta från ens underkropp) och när jag väl kom upp igen hade jag förstås tappat allt jag ägde och hade i kajaken, rakt ner på botten av Lillån.

Så där ligger väl min sprillans nya GoProkamera ÄN och filmar i sitt vattentäta hus, kan jag tro. Filmar hur fiskarna nosar på mina Ray-Ban som ligger bredvid.

Nån med dykarutrustning uppåt Ullaredshållet som vill tjäna en peng?

(Alla följande foton: Karin Andersson. Mina är jättefina dom med. Men dom ligger på botten av Lillån.)