En skog, en eld, en is.
En njutare, två.

Fyr inbäddad i dimma, långsamt glidande svanar, försvinnande fullmåne och ett alldeles stilla hav.

Månsken och frostknarr.

Som ett kvällsdopp, fast vinter.

Is på Sudderas tassemarker igen!
Ut och iväg!

Är du sjuttio plus och coronautled och sugen på lite teater?
Då rusar du till teaterhalland.se och beställer en föreställning som kommer hem till din altan!
Finns fem att välja på. Tar en kvart att spela.
Bjud in några andra pensionärspolare, koka kaffe, värm bullar och ladda upp med filtar.
Alldeles gratis är det också!
Det finns ett helt gäng understimulerade skådespelare på Teater Halland som inte fått göra det dom ska sen i mars.
Som att ha ett startfält galopphästar som väntar på signal.
Teaterchefens egna ord.

Brända berg och vit puts.
Cesar Manrique, om jag var du, då.

Sådärja.
Nu har jag rest färdigt.
Tålmodigt av dej att hänga med. Tack!
Nu väntar jag tills det går att resa på riktigt igen.
Hoppas det iallafall blir nånsin.

Olivlundar och cypresser.
Ett lutande torn.
Svalkande Piombinohav med Elba i horisonten.
Gelato.
Spiagge Bianche, bakpulverfabrikens vita strand.
La Porta.
Agriturismo på Tenuta La Silva, ett himmelrike med en pool.

Och så den gången då jag tog med mej Mattias och Ruben, samt Bertil inuti magen, på roadtrip till Paris och Reims och Luxemburg och Trier och Bernkastel-Kues för att till slut landa i Metz där jag var plockad att ställa ut på en stor paparazziutställning på Centre Pompidou.
Och utställningsbeskrivningen nämnde mej, Kathrin Günther och Cindy Sherman, i den ordningen.
Det märkligaste jag varit med om nånsin tror jag.

Salta spanska bad.
Santiago Calatravas byggnader i Valencia.
Och så lite hushäng med Malmborgs och Malmström/Bjöwi.
Av förra sommaren kunde jag inte önska mer.

Det var en fin tanke.
Tågluff med de båda minsta, medan storebror sommarjobbade och pappan hade jobbrevision hela sommaren.
Venedig.
Slovenien.
Glaciärexpressen över Schweiz klippiga berg.

Vi kom till Puttgarden innan jag bröt ihop och ville hem igen.
Det var den oerhört varma sommaren 2018, AC:n på tåget mellan Köpenhamn och Hamburg var trasig, tågserveringens alla vattenflaskor var uppköpta, strax efter tyska gränsen gick hela tåget kaputt, samtliga passagerare inklusive barn och alldeles för många väskor skulle av på en åker och sent omsider kom ersättningståget, en liten rälsbuss som, när alla otroligt nog lyckats klämma sej in, var trängre än en Springsteenkonsert på Ullevi.
Temperaturen var olidlig, alla småbarn skrek, utom min, som låg och sov i min famn.
Eller hade svimmat, jag visste inte.
Ruben fick en plats av en vänlig ungdom, han böjde sej mot mej och sa: Mamma, du kan lägga Bertil där, så kan jag stå.
Då.
Svämmade det över.
Jag ville ut, bort, hem.

Mattias var på vippen att sätta sej i bilen och köra till Puttgarden, det var tur att han ändå inte gjorde det.
För det blev en fantastiskt fin resa.
Sen.
När vi hade kommit fram hela till Österrike, vilat hos Susanne en vecka, bestämt oss för sänka förväntningarna och bara stanna i Österrike, och där ta ungarna och tåget vidare till Badgastein, Wien, Salzburg, Zell am See, Fügen, Hintersteinersee och Hopfgarten med Hohe Salve.

Vi tog till och med tåget tillbaka hem igen.

Vanlig hederlig charter, ack så utskällt bland proffsresare, men så här utvilad har jag aldrig varit efter en semester nån gång.
Oändliga mängder glass, all inclusive, vattenland med rekordmånga vattenrutschbanor, så belåtet gladnöjda barn.
Och Hugo fick semester med alla sina fyra föräldrar och fyra småsyskon samtidigt.

En sistaminuten, en Sofia, ett Grekland i maj.

Den här gången fick barnen också följa med.

Ett höstlov i Österrike med snöbollskrig i Hintertux, grottklättring under glaciären, vattenkaskader under Krimmlerfälle och glitterögon på Kristallwelten.
Österrike.
Det första land jag valt om jag varit tvungen att fly.

Den ljuvligaste av avstickare från resrutt:
Sirmione och Gardasjön i Italien.

En bondgård i bergen, nyplockade ägg till frukost, kossor och Santa Maddalenas alla stigar.
Bäcklek i Val Gardena.
Sellamassivet. Det mäktiga.

Dolomiterna, jag älskar er.

Men Camilla kan man lita på.
Vi drog till Langkawi hon och jag!

Lillebror och jag skulle åkt på en sistaminuten till kanarieön La Palma förra januari.
Jag hittade en perfekt resa, förskolan hade ingen skolplikt och jag hade inga jobb inbokade, så det var egentligen bara att slå till.
Men jag frågade först.
Nej mamma, jag vill inte, svarade han. Jag gillar inte varmt. Jag gillar mera kallt faktiskt. Jag klarar bara varmt en halv dag. Så det vill inte jag.

Det var den chansen det.
Sen kom det en pandemi.
Blir väl fjällvandring med honom istället.

…och en gång åkte jag med bara mittemellan, till Split och Hvar och blå grottan på Bisevo.