…jag är hellre här.

Solsnö med ett litet uns av porl.

Den här killen trampade genom isen på dammen idag.
Genomblöt och dystinkande, ombytt, upptinande.
Tvättmaskinen går och lågorna dansar.
Vi läser Häxan och Lejonet, dricker te och innan läggdags blir det kanske ett avsnitt till av Fråga Lund.
Han vill ha ett avsnitt Fråga Lund varje kväll innan han somnar.

Allt jag behöver har jag omkring mej hela tiden.

Jag tar tillbaka allt jag sa om svårnavigerat och krångligt och manualskräck, det här är jätteroligt!

Här bor vi.
Och ikväll är här vackert, knarrigt och tyst.

Min rygg la av först, sen Bertils, och sist Mattias.

Pulkatime.

Snö!
Och under den, på dammen: Is!

Den här veckans grymmeförkylning turade oss om i däck.
Men att ungens bästa syssla är att leka doktor… ja. Det kunde varit värre.

En storebror hos mamma, en storebror hos Nellie och en pappa hos Frallan.
Då hänger jag och den här framför brasan och tittar på riktigt hantverk, filmer från långt innan digitaliseringen gav oss animation.
Lillefot i Landet Längesen.

Ett bättre nyårslöfte:
Låt bli att ta bilen till förskolan på morgonen.
En timmes promenad som start på dagen gör inomhus kontorsdagar med bokföring, bildbehandling, manualplugg (uäää) och fakturering mycket uthärdligare.
Några regniga dagar har latmasken tagit över, men annars traskar vi ut.
Idag, 7,8 vackra vindstilla minusgrader och inte en enda handledskrampande ruta att skrapa.
Gott så!

Två.
Tolv.
Tjugotvå.
Trettiotvå.
Och fyrtiotvå.

Plötslig snö och drivig resa till Göteborg.
Porträtt på Geovetarcentrums innebro och sedan läskigt spårig hemväg igen.
Att välja mellan att ligga bakom en brunsnösprutande lastbil i sextiofem kilometer i timmen, eller gå ut i omkörningsfilens sliriga blötsnö och med livet som insats (och blinkande halklampa på instrumentbrädan) köra om i blindo medan slaskskurarna fortfarande far upp från lastbilsdäcken, det var dagens huvudbry.
Jag hämtade Bertil en timma tidigt från förskolan, ändå var allt vitt redan borta igen.
Inte en pytteliten snögubbe att vi fick ens.
Snön låg tung några timmar på glastaket till Geovetarcentrum.
Men jag fick åtminstone en god lunch med Linnéa på Gao’s Sushi på Wavrinskys plats därutanför.

Min tanke var att flyga precis utanför fyren, lågt och snyggt med fyren i fokus, exakt när solens strålar letar sej över horisonten.
Men si, det gick inte. Pip och larm om för starka vindar, land immediately, blinkade displayen.
Det blev iallafall en morgonpromenad i frosten, innan helgfrukosten dukades fram därhemma åt fyra rufsiga pojkar och två kylslagna föräldrar.

Jag kommer bli en sån som ligger i sängen på kvällen och kollar vindprognoser på danska sjörapporten.

Det är alldeles för sent egentligen, men dom här barnen är så snälla och glada och fnittriga att dom får titta på en film till innan dom somnar.
Tillsammans alla fyra, i storebrors bäddsoffa.
Bertil får också vara med, det är det finaste av allt, Bertil har dom knött ner mellan Eddie och Albin, och Bertils ögon lyser, han får vara med och sovaöver med dom stora. “BRUSCHAN”, fnittrar dom. Och puffar till Bertils kudde så han ska se bättre.
Långt efter midnatt hör jag deras fnitter, långt efter att filmen tagit slut.
Imorgon är det lördag och dom ska få granplundrarpolkagrisfrukost.

Lätt förvirrad över vad som är fram och bak och upp och ner och högervrid och vänstervrid och tilt och hur man mitt i alltihop ändrar slutartid när apparaten larmar om too dark. Och ja, för mörkt hann det bli innan jag fick upp och ut allt så det syns inte hur vi står där och vinkar nere i trädgården allihopa. Men ändå. Det går att se ända till Danmark nästan!

Tidig morgon, tjur vid horn.
Onödigt ändå att köpa en drönare om den bara ska stå ouppackad i sin kartong.
Men fytusan för en svårnavigerad flygmaskin.
Jag kan ju inte ens höger och vänster i vanliga fall.

Det hade nog hjälpt om jag åtminstone någonsin spelat tevespel.

Vi tar det piano.
Sover till tio och äter frukost vid elva, hur det nu ska gå med återgång till tidiga morgnar vet jag ingenting om.
Jag gillar dom här.
Hänget, sällskapet, kramarna.
Men jag gillar alla andra skollov mer.
Snöfria ledigdagar som bara regnar bort kan vara mysigt i teorin, men i praktiken är det endast en hoptrasslad härva av skitna overaller och vantar i hallen, rastlöshet, tevespelssamvete, väggklättring och längtan till värme och ljus.