Vintern rasat ut bland våra fjällar
Drivans blommor smälta ned och dö
Himlen ler i vårens ljusa kvällar
Solen kysser liv i skog och sjö
Snart är sommarn här i purpurvågor
Guldbelagda, azurskiftande
Ligga ängarne i dagens lågor
Och i lunden dansa källorne!

Gissa om vi längtar nu till azurskiftande purpurvågor, triftblommande majkvällar, första brasan på Sunnerö och… ja just det, en höftopererad fyrtioåttaåring.
Men iallafall.
I den här byn, på den här hamnen, bland de här kobbarna och skären kommer vi få en fin sommar ändå.

Det här uppdraget, mer i blompojkens smak.

Veddigeutflykt med lördagsgodishandling, mormorochmorfarhälsapå och historielektion från yngre stenåldern.

Vad hette dom här blommorna mamma, backsippor?
Dom gillar inte jag.
Jag gillar inte blommor man inte får plocka.

För en fin liten runda!
Kanske lite väl för den höfthalte i klippslänterna, men ändå; bokskogssprickning, koltrastsång, rådjur och råbockar, idegransskog som ungarna hade älskat att klättra i, och så årets första snok.
Tremetersskutt på just den visserligen.
Men våren.

Elva dagars jobbjour dygnet runt, då får min man fredagsledigt och kan följa med som assistent på mitt jobb istället!

Aprilgrill och torsdagstennis, och drar vi till dom aldrig-nånsin-sett-så-skitiga-uterumsrutor-rutorna, så blir det isvind bara utanför, och sommarvärme inne.

Oerhört trivsam jobbkväll på Najaden i Halmstad, en vanlig sketen aprilonsdag.

Dom mekar isär och mekar ihop.
Den ene hett längtande ett år och åtta månader framåt.
Och utanför portarna sker Österrikesyssla medtagen till Sverige:
Trädgårdstennis!

En önskan om några sanddynshopp innan läggdags.

Det blev kräftmiddag såväl fredag som lördag den här helgen.
Tack Kjell, och tack havet.

Stora båtfixardagen i Bua hamn.
Tvättning och slipning och inoljning och montering och vaxning och mastning i varenda vrå.
Eftersom min näst sämsta gren är hårt arbete (efter komma ihåg födelsedagar/köpa presenter) så ville jag gärna hävda att dokumentation av stor båtfixardag i Bua hamn också är viktigt arbete som måste göras, och undslapp därmed onda ögat från min man.
Eller iallafall kom jag då och då utom synhåll från onda ögat.

Välkommen, sista sommardagen för den här gången.
Nu väntar mulväder och regn, och även om vi troligtvis slipper Svealands utlovade snösmocka, är det så himla lätt att vänja sej vid det här.
Kjol och barfotafötter under sprickande björkar och solgul forsythia.

Fem kilo kräftor från Kjell till Mattias som tack för hjälp med drevet, och Karin och Lasse till äthjälp.
Vårsommarkväll i Bua.

Att vi inte upptäckt Frida Nilsson innan såhär sent.
Att ingen har nämnt henne förut?
Eller så har jag inte lyssnat.

Nu har vi läst Det Tunna Svärdet, Ishavspirater och Lindormars Land, och är halvvägs igenom Kråkans Otroliga Liftarsemester.
Rakt upp på topp-två över fantastiska barnboksförfattare.

Blompojkens önskan på vår lediga eftermiddag, efter vitsippsplock:
Läsa Kråkan i hammocken.

Blompojkens skogstid.
Nu och alltid.

En sån fin eftermiddag vi fick i hammocken, jag och mittemellan.
Tid och gung och prat.
Så mycket klokt som kan finnas i en trettonåring.

Och snart bakar jag årets första rabarberpaj.

Presenninga e å!

Varenda sommar tittar jag på teleskopen och Globen från våran ankringsvik på Lilla Öckerö.
Både fascinerad av och livrädd för rymden och dess oändlighet.
Tänk att vara astronom, tänker jag.
Tänk att jobba där.
Och så tar vi båten hem förbi Malö och Vendelsöfjorden och jag tänker inte så mycket mer på det.

Men så händer det sej att Matilde på Teater Halland frågar om jag vill ta en affischbild till nästa vårs stora föreställning, Den Bästa av Världar.

Innanför grindarna på Onsala Rymdobservatorium.

Ingen titt i några teleskop idag visserligen.
Men nära nog.

Söndagsjobb för Systrarna i Halmstad.
Dessa ergonomiska arbetsställningar.
Märkligt att jag har ryggproblem?