Sandsjöbacka trails

Tar jag och min vandringskompis en tur till Sandsjöbacka då.

Den skotska heden, säger Josefine.
Och sen går hon bakom mej och väser: Dubbelt nit ska ont fördubbla, brasa brinn och gryta bubbla!

Jag ser tre häxor runt varje krök.
Tre häxor, trettio kor och noll huggormar.

Kalasfin

Nån är duktigt taggad på barnkalas denna söndagmorgon.

Det här är killen som alltid vaknar med olika roliga tankar i huvudet.
Häromdagen kved han: “Jag kan inte gå upp. Det känns som att jag är ett med sängen” innan han gled tillbaka in i dvala.
Och imorse: “Har du nånsin tänkt på att fyrtioåtta plus tre KAN bli femtio?”

Men han slår inte Ruben, som en arla morgon i förskoleåldern slog upp sina blå och ba:
”GUSTAV VASA ÄR DÖD!”

Camillas nya salong

Fredagseftermiddagstur till nyombyggd Lindbergalada, med efterlängtat hårklipp för den store, och inte så jätteefterlängtat dito för den lille, som “vill klippa långt”.
Jag vill ha så som Ruben har precis nu! ropar han när Camilla klämt upp Rubens lockar (i vad som skulle kunna vara en baluppsättning) för att komma åt underhåret.
Precis så vill jag ha det! Jag vill också ha krullor!

Vänta några år så kanske dom kommer på dej också, min unge.
Tills vidare får du nöja dej med att “klippa långt”.
Och få värsta huvudspaeftermiddagen i Camillas nya salong.

Stora porträttveckan

Jomen så är det.
Inte mindre än FEM olika uppdrag som alla innebär att fotografera personal har jag, på bara denna veckan.
(Och på ett av dem; sextiosju nunor.)
Med ett par andra uppdrag upptill, så är det snart sagt dygnetruntjobb vid datorn som gäller för fru Arnesson just nu.
Inte en vanlig vardagsbild har jag knäppt på hela veckan.
(Inte en middag har jag lagat heller.)

Här ser ni valda delar av Studiefrämjandet i Varberg.
Nu ska jag börja tugga igenom Sahlgrenska i Göteborg.

Hörlursvandring

Naturens rörelser/Berättelsens natur.
Så heter den koreografiska och litterära vandringen jag fick gå idag.
Fem kilometer daggblött Värmland, med berättelse och instruktioner i hörlurarna längs hela vägen.
Sträck händerna mot himlen.
Följ linjerna längs sjön med pekfingret.
Lägg dej ner i mossan.
Ingen såg kantarellerna och taggsvampen.
Jag pausade ljudspåret en stund och plockade det som fick plats i jackhuvan.

Sammankomsten

Ett galet fint gäng människor tillsammans på Gunnerudsgården, med samiska trummor och jojk vid elden, ko-improvisation på granngården och tillsammans-svajande vid Östra Ämterviks såg.
Rural Movements, som drivit residensverksamhet för dansare, summerar sitt jobb i år med den här sammankomsten, då nya och gamla dansare återvänder till Gunnerud.
Och en fotograf då. Som inte kan varken balett eller cha-cha, men som är rätt bra på att trippa fram och tillbaka framför dansare while working iallafall.

Tåg mot Värmland

Stannade en stund på Varbergs station och gosade med min minsta pojkes kind.
Inte lika mjuk och varm som hemma, men ändå.

Inatt somnar jag på Gylleby herrgård i Sunne.

På jobbet

Ingen dag den andra lik (förutom dom då jag inget jobb har och kan sitta i soffan och läsa bok och ha det bra).
I torsdags var det pampig prisutdelning på Chalmers, i fredags fick jag se nytt helcoolt swimup-rum på Ästad vingård, idag står jag och balanserar på ett optiskt illusionsmålat golv på Teater Halland.
Imorgon en liten intervju med Fotografisk Tidskrift och på torsdag tar jag tåget till Värmland för en hel danshelg i Östra Ämtervik vid Fryken.

Så tacksam för det här livet.

Johns jubileumsfest

Johns Place fyller femtio och bjuder in till jubileumskalas och Ulf frågar om jag vill hänga med honom, Sofia kan inte.
Klart jag vill!
Jag misstas för fru Cronheim av uppskattningsvis hälften av folket vi pratar med (“Nejnej du får en KRAM, vi har ju setts förut!”) och det är kanske inte så konstigt heller eftersom vi, när vi hänger av oss jackorna, upptäcker att vi råkar ha valt snickarhängslen med en smula äktenskapstycke.
Jag känner inte många, men jag hittar iallafall en kusin och en kusinfru i vimlet.
Mariette, Christer Björkman, dragqueens.
Och när skymningen faller över Apelviken åker vi hem.
Tack Dorthe, tack Johns.

Hemma kryper jag ner hos Bertil, han ligger intrasslad med sina ben i mina och jag läser godnattsaga och håller om.
Luktar och stryker.
Jag är ingen festprisse.
Det är roligt att mingla en stund, men det här är min plats i världen.

Gryningsdimma

Jag har dumpat storkameran hemma hela helgen pga för mycket riktiga jobb att göra ut.
Gjorde ju lite ont den här dimhöljda morgonpromenaden runt en öde Kläpp.

Kläppen

Med storbåtskaptenen på all-day-long-golftävling och Brettesbåten på väg ut till Kläppen, packar ungarna och jag pastasallad och badkläder och tar Pippi ut på sjön.
Pappan får väl ratta storbåt själv ut när han behagar komma hem.
Och det gör han också.
”Håll upp telefonen och lys” ringer han och ber när han närmar sej, “jag ser inte vart jag ska”.

Sommarens första Kläppennatt ändå.
Om det ens är sommar längre.