Johns jubileumsfest

Johns Place fyller femtio och bjuder in till jubileumskalas och Ulf frågar om jag vill hänga med honom, Sofia kan inte.
Klart jag vill!
Jag misstas för fru Cronheim av uppskattningsvis hälften av folket vi pratar med (“Nejnej du får en KRAM, vi har ju setts förut!”) och det är kanske inte så konstigt heller eftersom vi, när vi hänger av oss jackorna, upptäcker att vi råkar ha valt snickarhängslen med en smula äktenskapstycke.
Jag känner inte många, men jag hittar iallafall en kusin och en kusinfru i vimlet.
Mariette, Christer Björkman, dragqueens.
Och när skymningen faller över Apelviken åker vi hem.
Tack Dorthe, tack Johns.

Hemma kryper jag ner hos Bertil, han ligger intrasslad med sina ben i mina och jag läser godnattsaga och håller om.
Luktar och stryker.
Jag är ingen festprisse.
Det är roligt att mingla en stund, men det här är min plats i världen.