(Förresten kan det ha varit första gången jag hör en unge studsa upp och ropa ÄNTLIGEN! när tandläkaren ropar in en från väntrummet, och dessutom ha hunnit sätta sej i stolen OCH börjat gapa innan jag ens sladdat runt hörnet och in efter honom. Och förresten igen så var det inte bananlack som erbjöds längre utan MELON, varpå Ruben konstaterade att om det inte var vattenmelon ville han inte ha, och tog hellre vuxenlacket som smakade mint, vilket han fick.)

Regnet hällde ner när P7 och F7-knattarna mötte föräldrarna i vårsäsongens stora avslutningsmatch. Lite päronsplitt på det, så ses vi igen till hösten!

En lite bättre dag ändå. Kopporna har varken blivit färre eller slutat klia och göra ont, men humöret är bättre och febern har inte synts till på ett tag. Två nakendagar i trädgården, fotboll, jordgubbar och krusbär. Hopp om livet!

Det är högvatten på Båles krabbstenar, högvatten och folktomt. Och som dom nappar, krabborna! Dom har nog saknat småfiskare sen de där heta majdagarna vi hade.

Mattias klipper häckar och Hugo sopar upp skrapet. Den lille nakne tillbringar hela dagen inbäddad i diverse morgonrockar, filtar och handdukar, gungar hammock, sitter stilla, sover och åker vagn. Inget sprallibena-barn här inte. Att flyga till Italien på lördag känns nu inte så jättetroligt, tyvärr.

Den här stackaren. Feber och klipanik varenda natt. "Torka meeja" och stora himlande ögon när jag drar med våtservetter över den stackars lilla kroppen. Farmor kommer med cool-mousse mot vattkoppor från Apoteket, och blöja gör alldeles för ont att dra på, så det får han vara utan.
Hela dagen faktiskt. Och napp får man ha hela dagen lång när man är såhär sjuk. Och liten.

Medan pappan lagade glappkontakt och fixade pajad varvräknare i båten, satt jag med en sovande kliekämpe i famnen inne i den fortfarande nedbäddade kojen (varifrån vi fick fly halv fyra inatt när feberfrossan Alabama väckte oss allihop med buller och bång och jag gick med ett filtinbäddat bylte längs en regnig brygga i morgonljuset med Mattias och Ruben strax efter på flakmopeden).

Igår var han pigg och frisk, lille Vattkoppan Arnesson. Pigg och frisk med sjuttio koppor som inte ens verkade klia nåt nämnvärt.
Idag är det värre. Fyrtiogradig febernatt och hundrafemtio sprickeprickar, som kliar och kliar och kliar så jag blir galen bara av att se den lille stackars kämpepojken.
Grillmiddag i Veddige orkade han dock, iallafall tills han däckade på min mage i soffan.

Lotsvägens taxitjänst AB körde ut till Ambjörntorp och hämtade farmor och Lisa, som laddat upp med lite vin på Lisas altan och som glatt fick fortsätta på inslaget spår nere i båten. När de väl kom ner i båten vill säga. Fast å andra sidan var det ju inte så länge sen åttioåriga Lisa låste in sej själv på utedasset och fick kravla ut genom det lilla fönstret, så lite hoppa-på-båt-och-åla-in-genom-taklucka skulle hon väl klara av. Vi andra kalasade loss på kräftor. Lite särskilt fint att äta kräftor nere i båten faktiskt. Tyckte dock även fiskmåsarna, som kretsade runt runt hela tiden. Måå-ga! ropade Bertil åt dem. Och klädnypsfiskade mamma på tån.

Ja, medan gubbarna sitter på rad på plaststolar i garaget och tittar på nånting med Polen-Schweiz eller vad det nu är, hänger vi inomhus med katter och barn och te.
Ett noll till oss.

Vattkoppslarmet gick, Alva hade feber och röda prickar, vi ställde in vårt deltagande i Trossvägens midsommarfirande, för någon vattkoppssmitta på Bertil ville vi inte veta av nu när vi bara har en vecka kvar till Italiensemester. Har han koppor får vi inte stiga på planet ens.
Så. Några timmar före firandet kom dom. Bertils egna röda prickar. En av dem vätskefylld. Och fler ploppade upp. En på hakan, en på kinden.
Vi fick istället strunta i midsommardansen på planen för att vi hade egen smitta, men däremot kunde vi följa med till Trossvägen, där Alvas smitta redan basunerats ut och därmed inte skrämmer bort några andra besökare. Fint så! Och en vecka och en dag, visst hinner Bertils vattkoppor gå över till Itanlienflyget? Det sista som lämnar oss är hoppet.
Så. Här har ni facit i ålderstävlingen på Tross, ordna samtliga deltagare från yngst till äldst. Mycket nöje!

Vi sitter där vi sitter och folk kommer och går, brasan tänds och dyngsura utelekande barn kommer in och värmer sej emellanåt.

En kopp te och en öl i trädgården i regnet, det är semester.

Pappan byter däck, lagar bromsar och säljer mopeder.
Jag och mini sparkar boll, "titta gäskippa", "titta Jens gäskippa", "titta Pää gäskippa", sen plockar vi lite vinbär och jordgubbar och krusbär, kollar till de redan innan midsommar vissna prästkragarna, samt "ge pappa pyss".