Midsommar på Trossvägen

Vattkoppslarmet gick, Alva hade feber och röda prickar, vi ställde in vårt deltagande i Trossvägens midsommarfirande, för någon vattkoppssmitta på Bertil ville vi inte veta av nu när vi bara har en vecka kvar till Italiensemester. Har han koppor får vi inte stiga på planet ens.
Så. Några timmar före firandet kom dom. Bertils egna röda prickar. En av dem vätskefylld. Och fler ploppade upp. En på hakan, en på kinden.
Vi fick istället strunta i midsommardansen på planen för att vi hade egen smitta, men däremot kunde vi följa med till Trossvägen, där Alvas smitta redan basunerats ut och därmed inte skrämmer bort några andra besökare. Fint så! Och en vecka och en dag, visst hinner Bertils vattkoppor gå över till Itanlienflyget? Det sista som lämnar oss är hoppet.