Vård av barn i båt

Medan pappan lagade glappkontakt och fixade pajad varvräknare i båten, satt jag med en sovande kliekämpe i famnen inne i den fortfarande nedbäddade kojen (varifrån vi fick fly halv fyra inatt när feberfrossan Alabama väckte oss allihop med buller och bång och jag gick med ett filtinbäddat bylte längs en regnig brygga i morgonljuset med Mattias och Ruben strax efter på flakmopeden).
Han är inte så tuff nu heller, eller jo, tuff är ju precis vad han är förresten, som kliar och sover och kliar och sover och däremellan inte säger särskilt mycket alls. Borta på andra sidan hamnen håller Anon och Lola och Ruben på att styra radiobåt, och det är fantastiskt fint att bara kunna vandra omkring på byn, trots koppor och feber, stanna på bryggan och prata med bodfolk i kvällssol, köpa en glass i glassboden och hänga med vuxna och barn runt den där radiobåten. Vem behöver semester nån annanstans liksom? Well. Vi, om en vecka. På lördag flyger vi till Italien, om nu de här förbaskade kopporna behagar försvinna/torka in/sluta smitta så vi överhuvudtaget får kliva på flyget.