Solvokteren

Den finaste bok jag har i min ägo är Snösystern av Maja Lunde och Lisa Aisato.
En alldeles makalöst fin adventshistoria, i 24 kapitel, med de allra vackraste illustrationerna till.
Fyra stycken ska det komma, en för varje årstid, och nummer två har jag längtat och längtat och längtat efter sen Solvokteren kom ut på originalspråket norska 2020.
Men den kommer ju aldrig på svenska.
Andrea på biblioteket sökte åt mej. Och i Värmland hade de ett norskt exemplar.
Eftersom biblioteket erbjuder fjärrlån kunde hon beställa hem den åt mej.
Och nu är den här.
Jag har inte öppnat en bok mer andäktigt sen jag julen 2019 öppnade paketet med Lisa Aisatos Livet Illustrert (även den på norska pga fanns inte på svenska då) och nu har jag och Bertil högläsning.
På bokmål.
Eller, i en sida hade vi högläsning på bokmål (till min stora fröjd men till hans ständiga frågepickande och stämningsavbrytande), sen fick jag lov att börja försvenska det hela.
Det går ganska bra.
Jag vet inte vad torden, blaff och øyenstikker är, men sulten, skalk och lommen är ord som min nordhalländska uppväxt lärt mej redan från början.
Jag älskar den här boken.
Bertil älskar den här boken.
Låt den aldrig ta slut.
Eller, låt den ta slut inom 23 dagar för det är så långt och inte längre ett fjärrlån varar från ett värmländskt bibliotek.