Hemmahäng

Nationellt isdygn.
Freezing cold.
Brasan går på repeat, liksom min nyupptäckta bralåt Big Yellow Taxi med Counting Crows.
Jag hörde den på radion igår när jag var på väg in till stan för att koppla in en tjugofyratimmars blodtrycksmätarmaskin på lasarettet, och tänkte Men oj, det här var en fin ny version av Joni Mitchells gamla dänga, plattan jag lyssnade på så intensivt när jag bodde på Öst på Stan i Umeå att jag för alltid kommer förknippa lägenheten där med den skivan, tillsammans med Ani Difranco och Lauryn Hill.
Så kom jag hem och spelade den för Mattias och han bara Alltså det här är ingen NY låt, det här är väl originalet? och jag bara Nä originalet kom för typ femtio år sen, det är Joni Mitchell, denna har jag aldrig hört, det är denna som är ny, och han googlade och visade mej att den här “nya” låten jag hört på radion idag var tjugo år gammal.
Cover, men gammal cover.
Som jag missat.
Och nu spelar jag den hela tiden.

Dödssiffran för covid passerade 10000 idag.
Sverige har 10000 döda.
Tänk om jag vetat det när jag åkte förbi Sahlgrenska i februari för snart ett år sen och tänkte att därinne ligger hon, den där smittade tjejen som kommit med flyg från Wuhan.
Wuhan, denna låsta skräckstad.
Jag vet inte hur många döda Wuhan har idag, men i hela Kina har siffran inte ens passerat 5000.
I ett land med en befolkning på 1,4 miljarder.
Och i tiomiljoners Sverige, passerade vi tiotusen idag.

Julen är bortplockad, alla stakar, alla stjärnor.
Kakfatstomtelandet är isärplockat, mossan har åkt ut.
Alla Bertils tomtar bortstädade från hyllorna.
Bengts björkgran står kvar och lyser, minner om att Tjugondag Knut var igår.
Men den är lite för fin.
Än.

Det nationella isdygnet håller oss inne framför brasan.
Big Yellow Taxi.
National Geographic-program om Norges natur.
Coco.

Det kommer en sommar.