Vendelsö

Vi skär i det spegelblanka.
Sälar sticker opp sina huven.
Lite nervösa är vi, vi har aldrig lagt till nån annanstans än hemma på våran plats i Bua hamn.
På Vendelsö finns en liten kaj, det känns tryggt.
Kajen närmar sej.
Oron slår till.
Styr! ropar Mattias medan han går bak för att kasta ankar.
Styra? Jag? Herregud, vi kommer krocka med kajen!
Sen följer nåt som, från andra båtars mer rutinerade håll, ser ut som en scen ur "Vi hade iallafall tur med vädret".

På kajen står Ulf och Anneth.
Ulf och Anneth tar lugnt emot oss, jag kastar mina tampar till dem och de lotsar in oss alldeles rätt.
Jag är glad för detta, samtidigt tänker jag att Ulf och Anneth ju inte kan stå på varenda ö i skärgården och ta emot oss så fort vi får lust att ge oss ut med båten.

Vendelsö är vackert.
Vendelsö är säkert vackert jämt, men i denna spegelblanka morgonsol är Vendelsö sagolikt.
Vattnet är varmt, krabborna nappar och vi dukar upp frukosten i aktern.

Vi pratar med Ulf om varför båten går lite segt, säkert hälften så fort som när vi var ute och körde innan vi åkte till Italien.
Ulf säger att skit på båtbotten eller skit i propellern kan sänka farten markant.
Jag hoppar i och kollar, och jo, på propellern växer tusen små havstulpaner.

Så medan ungarna badar och håvar krabbor, medan Bertil sitter på pottan på kajen och medan Melker tar med Ruben ut på egen tur i gummibåten, rensar Ulf vår propeller fri från havstulpaner.

Uppe på vandrarhemmet säljer dom glass.
I skuggan smakar det fantastiskt gott med vattenmelon.
Humlor surrar och blommor doftar, vi är på båtsemester och jag fattar knappt hur bra vi har det, alldeles just denna dag.
Ruben biter i en korv och ut följer en tand med.
Vicke Axelsson snorklar fram horngäddor och sjöstjärnor, och på krabbstenarna balanserar Ruben med Leo och Nova och deras tredjemän.

Denna dagen.
Att sparas i en ask och tas fram i februari.