Sönnerö

Denna veckan: en närapå kamerafri.
Mattias har börjat jobba, jag och barnen har halva sommarlovet kvar.
Vi doppar oss i varmt hav, fiskar krabbor vid stenarna och solar vid fyren.
Vi firar Gustavs nioårskalas i Lindome och Bertil leker loss med Sigge, så Spaniensaknad Sigge.
Vi läser bok i hammocken och äter orimliga mängder melon.
Susanne Bjerler kommer på middag, Ruben sover över med Nellie och Adam, och hettan stannar till långt in på kvällen, altanen är ljum och skön vid solnedgång.
Vi hänger i hamnen med Nord Svahns.
Och så åker vi ut till Sönnerö, fortfarande utan kamera, men med drönare, för Sönnerö står på jobblistan över platser att flygfotografera för Södras räkning.
Jag är mer för öde öar än smockade, men Sönnerö är svår att få ha för sej själv när vädret är fantastiskt.
Båtfolket några meter ner från oss på klipporna rynkar näsan och säger medvetet högt (på stockholmska) att det kanske kan RÄCKA med att störa friden snart.
Då har jag flugit i åtta minuter, lika länge som ett batteri räcker.
Ungarna paddlar ut på supen för att exploatera småöar.
Solen dalar mot horisonten och när den försvinner åker alla utom Nord Svahns hem, dom fortsatt lyckliga semesterfirarna.
Tre fjärdedelar av min familj är lyckliga semesterfirare vi med, men vi vill inte gå upp halv fem imorgon bitti för att köra pappan till jobbet.
Ge oss till klockan fyra imorgon, då hittar vi en ny ö!