Krusbär och strumpeskor

Det blåser solsken och båten guppar still.
Det blåser solsken och häckarna behöver klippas, döda buskar behöver röjas bort, alla trädgårdens bär behöver plockas in innan de blir övermogna eller uppätna av hungriga kryp.
Jag och Bertil tar oss an krusbärsbusken medan Mattias går loss med häcksaxen.
Mina fötter klafsar runt i mina tre år gamla skitsnygga skinnballerinas, skor jag aldrig kunnat ha mer än en halv dag innan skoskavet gjort blodiga hål i huden. Nu har jag dragit på mej två par strumpor under för att töja ut dem, och ställer mej i en hink vatten med jämna mellanrum för att forma dem efter fötterna, klafs klafs klafs.
Bertil jagar myror, ramlar och slår upp knät blodigt utan att säga ett pip och tjuväter krusbär ur den färdigrensade bunken.
Anon sov hos Ruben inatt.
Ruben sover hos Anon nästa natt.
Den ungen ser vi nästan lika lite som störste storebror nuförtiden.
Det blåser solsken och båten guppar still.
Nästan alla häckar är klippta.