Mjuk och varm och len

Jag sitter hos mamma, jag lyssnar på andning, jag håller i hand och jag ser mej omkring.
Ett gulblekt bröllopsfotografi från 1977 på bruna vävtapeter från 1974.
Så glad att hon får vara här hemma nu, i huset pappa byggde åt sej och mamma, då, när han redan ställt sej i tomtkö själv och sen sprang på mamma på Nöjesparken på dans.
-Hon var tjugonio då, det var hösten innan hon fyllde trettio. Det var arton eller tjugo för att komma in på Nöjesparken och hon fick visa leg, jösses så paff hon blev!
Pappa var tre år yngre, snickare och bondgrabb från Syllinge.
Här flyttade dom in, bägge direkt från sina föräldrahem, till det enda hemmet dom sen skulle ha tillsammans.
Jag kom, Lisa kom, livet kom.

Och en dag tar det slut, det vet vi ju allihop, och ändå.

Hon är så fin där hon ligger, mjuk och varm och len.
Vi pratar om Anna-Stina på kontoret, säger kvällssköterskan. Allihop tycker hon är så snäll och rar och gullig.

Snäll och rar och gullig, mjuk och varm och len.
Min glittermamma.
Snart åker hon till stjärnorna.