Sol och blommor och piggelin

Jag har aldrig tidigare varit med om en så fantastisk plats inom vården, som palliativa är.
Sen hon kom hit har mamma blivit helt lugn.
Inte ett illamående, inte ett ont.
Alla är snälla, ostressade, varma, har tid.
Dom rullade in en extra säng till pappa redan första dagen, han har fått sova här varenda natt.
Det är så skönt på morgonen när jag vaknar och ser Ingemars fötter, säger mamma. Då vet jag att jag fortfarande är kvar.
Att hon får ha dej sovande här kan vara bättre än alla mediciner i världen, säger sköterskan.

På balkongen prunkar blommor och där kan vi sitta och se ut över nejden och solen som bryter igenom molnen.
Och äta piggelin.
Det här var hundan så gott, säger mamma. Fast jag drömde att jag fick äta en persika. Det hade varit hundan så gott med en persika.