Det enda som blev kvar

Det är inga jobb, det är inget jätteviktigt, men det sätter sej så hårt i mej när jag jag formaterar hela minneskortet av misstag och plötsligt får stå i valet mellan att ta ut kortet, spara det tills jag kommer hem och kan köra en photo rescue (som jag bara kan göra om inga andra bilder knäpps ovanpå), eller skita i bilderna som just formaterades bort och använda kameran till allt vad den här just påbörjade campinghelgen i övrigt har att bjuda på.
Jag ligger på husvagnsgolvet och är sur i tio minuter.
Sen bestämmer jag mej för det senare.

Så här är vad som blev kvar av min fredag: Två mobilbilder på en liten skymningsvandring runt Koön, för att kunna mms:a till resten av familjen som valde att stanna kvar i husvagnen och titta på Dobidoo.

En del ögonblick får stanna i minnet bara och jada jada.
Lite sur kan man väl ändå få vara.