Tuschkurs

För tjugo-tjugofem år sedan målade jag olja, massor av olja målade jag.
Jag stod i gruvstugan ovanför Stora Stöten i Falun och målade kopparväggar av berget på konstskola där, började på ny konstskola i Gävle och fortsatte måla, provade grafik, hittade till mörkrummet.
Fastnade i mörkrummet.
Sökte och kom in på fotoskola på Gotland, flyttade dit.
Därifrån vidare till fem års Konsthögskola i Umeå.

Efter det, ingenting.
Inte en målning.
Några försök.
Total fastkörning i det-blir-inte-bra-träsket.
Inget av mitt gamla flow kvar.
Bara prestationsångest.

I måndags såg jag ett instagraminlägg om en workshop i tusch, hos Patternplan.
Fyra platser. Tre timmar på torsdag.

Knep plats.

Och sedärja!
Nya infallsvinklar, nya sätt, nya knep, och framförallt: Ett resultatbefriat prestationslöst kladdande bara.
Sånt jag inbillar mej att jag hade kunnat fortsatt med hela tiden, om bara plats för kladd hade funnits.

En dag kanske jag får mej ett ställe.
Eller så får jag inte det.
Vilket som blir nog bra, och tusch kladdar åtminstone mindre än olja.