Dopp i låg septembersol

Jag bor helt makalöst fint. Har ett bra jobb, om än lite oförutsägbart. Bil, båt, sjukförsäkring. Ett eget hus med fyrtio år på nacken som strax behöver såväl nya fönster som nytt tak, men vi har sparat till det. Då och då lång betald föräldraledighet åt Mattias, eftersom jag bara tog "pappadagarna". Världens bästa förskola härborta har jag inte ens nämnt.

Det finns folk som säger att Sverige är otryggt. På väg mot kollaps. Som skrämmer befolkningen att tro att allt är invandrarnas fel.
Att på grund av invandrarna får äldre sämre mat, sjuka sämre vård och skolbarnen större klasser.
På ett valplakat här i byn står det: "Vi prioriterar svenska barn före ensamkommande män".
Det uppmanas till att inte lita på vare sej morgontidningar, SVT eller P3. Journalisterna där är korrupta och köpta. Det föreslås andra sajter istället, sajter som säger sanningen, säger som det är.
Plus det här med att ta Sverige tillbaka i tiden då. Sänkta abortveckor och så. Homosexuella icke önskvärda i vår ariska stat. Såna grejer.

Jag märker ingen kollaps. Ja, förutom kanske i kommentarsfälten under tidningsartiklar hos de där medierna "man inte kan lita på", men då handlar kollapsen mer om nåt slags kollektivt folkvett som verkar ha gått bananas.
Det här landet vi bor i kommer i topp i globala mätningar över var det är bäst att bo och leva, och så vill mörka krafter hävda motsatsen, så de kan vinna mark på skrämseltaktik.

Donald Trump blev president i USA.
Det vore väl "spännande" om vi röstar fram Jimmie Åkesson på söndag.
Eller?

Jag älskar mitt liv.
Kvällsdopp, morgonpromenad, höstdimma, skogsutflykt, brasa.
Att högläsa i Matilda med Ruben om kvällarna.
Hade vi haft ett extra rum hade kanske Mehdi bott hos oss, svårt att säga, vi har inte diskuterat det eftersom vi inte har ett extra rum, barnen delar redan. Nu letar han vidare. Han vill så gärna stanna i Varberg och gå klart gymnasiet här, men det verkar inte som att det blir så.

Det är mycket vi inte vet om framtiden.
För egen del vill jag försöka oroa mej mindre.
Kanske får jag färre jobb, då klarar vi oss ändå.
Kanske får jag fler jobb än jag klarar, då får jag börja tacka nej.
Kanske fortsätter det vara som nu, alldeles lagom, och då är det ju dumt att ha oroat sej i onödan.

Jag lever här och nu.
Och ikväll är havet fortfarande varmt.