Att vara hemma

Frånsett all smitta som faktiskt härjar i världen, att människor dör och att världsekonomin framigenom är ett stort okänt mörker, är jag glad att jag har det hemmet jag har, att stanna i.
De människor jag har, att vara med.
Och den byn jag har, att bo i.

Vindruvsträdet och granatäppelträdet har överlevt vintern, och grönskar nu i uterummet.
Kollijox banditflicka tronar bakom ormhasseln, och i bokhyllan står Lisa Aisatos Livet Illustrert och lyser med guldbokstäver, denna fantastiska bok som sammanfattar allt. Precis allt.
Den perfekta boken för att förstå vad som är viktigt på riktigt.
Jag högläste den för hela familjen ikväll, hopknödda i soffan satt vi, med så norskt uttal jag bara kunde tills Ruben klagade på att han inte förstod. Då översatte jag istället, så gott jag kunde. Gick ju bra det också.

Livet Illustrert, mina övervintrade träd, en rabarberbit att tugga på.
Lyckan.