Mörka moln

Den långa versionen:
Efter en vinter av drevköp och propellerköp, samt en vår spenderad “ute på båten” för mekanikern i familjen för att äntligen kunna få upp farten litegrann på sjön (även om jag varit fullt nöjd med att puttra i femton knop till Sönnerö, jag behöver inga Marstrandssemestrar eller helger i Fjällbacka) lyfte Svenningsson i båten i hamnen och vi gav oss ut.
Strax efter att hamnens treknopsbegränsning upphört, började det.
Det hände ingenting. Varvtalen gick upp upp upp, men fortare än sex knop gick inte båten.
Tillbaka till hamnen. Promenad hem. Gamla propellern hämtades, i med nävarna i vattnet, ny propeller av, gammal propeller på.
Ny tur. Sex knop. Sjutton svordomar.
And it kept rolling.
Om något kan gå fel, kommer det gå fel.
Högerstyrd och vänsterstyrd, utväxlingar och invecklingar.
Jag fick räkna propellervarv medan Mattias snurrade motorn för hand, same procedure både på båten och hemma i garaget med gamla drevet, siffror blev olika och propellern snurrade ömsom medsols ömsom motsols, vilket gav huvudbry och irritation och ilskeutbrott och en hel massa skäll, milt uttryckt.
Såhär är det. Vad jag tänker när någon säger växellåda:
Jag sitter i bilen. Vrider på nyckeln. Lägger i ETTAN. Sen TVÅAN. Sen TREAN. Sen FYRAN. Sen FEMMAN.
That’s it. Jag vet att jag inte är ensam. Men det finns människor som inte kan FÖRSTÅ hur man inte kan begripa the science of a växellåda. Just sayin.
När sedan båtens startmotor pajade också pga för många teststarter för att kolla propellersnurrarhåll, då bröt helvetet löst och stannade så.
Den här sjösättarlördagen blev helt enkelt lite sådär.

Den korta versionen:
Gud så gött att äntligen få leva båtliv på bryggan igen!