En annan morgon

Det skulle bli lite regn på natten. Vinden skulle blåsa 5-6 meter per sekund. Värre var det inte.

Strax före klockan tre vaknar vi av åskan. Och skyfallet.
Det droppar i pannan. I pannan! Luckan läcker in.
Jag smsar till Lisa att om det inte går att sova uppe i tältet får dom komma ner till båten. Ungarna kan vi slänga in där jag och Mattias ligger. Vi stora kan koka kaffe och te i aktern och invänta soluppgången.
Hon svarar att de varit vakna i fyrtio minuter. Men att de ska försöka somna om.
Båten vickar och åker fram och tillbaka, rullerullerullerull.
Jag slumrar stundtals. Mattias kan inte somna om.
I gryningen går han upp och ut och börjar samla ihop grill och sup och gummibåt, vi bör nog åka in mot land så snart det går.
Och dröser i vattnet från den glashala regnklippan. Med kläderna på.
Upp kommer han inte, nånstans.
Till slut får han tag i gummibåten, häver sej sjöblöt upp i den och åker ut till badbryggan.
Jag, som klarat mej hela sommaren utan Postafen, börjar känna mej sjösjuk.
Rullerullerullerull.
Jag vågar (med livet som insats eller iallafall ytterligare en uppsättning torra kläder) hoppa iland på klippan och gå upp och försiktigt viskväckas utanför tältet.
Vi bör åka tillbaka.
Screw morgondoppet och ö-frukosten.
Och medan de sömndruckna klär sej och vi packar väskor och tält blåser en madrass i sjön i den lätt hårdare vinden än vad som var utlovat (8-10 m/s istället för 5-6) och vi bär på yrvakna (och lätt skrämda) barn på båten i nån form av försäkrad/förankrad handräckningstrafik.
Jagar saltvattendränkt madrass med båt och båtshake halvvägs in till Bua strand.
Och får sen värsta Bamse på de sju haven-vågorna på väg in till hamnen, med toppar som hör hemma på Hawaii och dalar där man inte ens ser land.

Den där frukosten inne på säkra båtplatsen i hamnen, den smakar gott.
Strax efteråt glider Svahnsmorfar och Ganler in i hamn, lite bättre rustade för sjöväder än sju meter motorbåt.
Men jag vill säkert ut igen, iallafall så snart det slutar gunga på fredag.