Sol

-Jag önskar att vi läste världens längsta bok, på första sidan var det den äldsta kameran i världen och sen var det allihop som har funnits, och på den allra sista sidan var det den allra nyaste kameran.
-Oj! Du kanske vill bli fotograf? Då kan jag lära dej allt jag kan, och sen kan du få ärva mina kameror?
-Nej. Jag vill bli en sån som undersöker ett äpple. Som ser hur det kan bli ett äpple. Hur det blir först en blomma och sen hur det blir ett äpple från blomman. Och sen äter jag upp äpplet.

Bertil säger precis vad han tänker.
Sen går han till skolan och jag tar bilen till Varberg.
Jag blev medlem i Konstnärernas Kollektivverkstad i måndags och idag har de torsdagsfrukost.
En hel vind i Hamnmagasinet med grafiska pressar och utrustning, och jag vill göra nåt nytt.
Jag har inte jobbat i en grafikverkstad sen jag gick på konstskolan i Gävle i slutet på nittiotalet.
På Konsthögskolan i Umeå fanns det en jättefin verkstad, men jag var aldrig där.
Då gjorde jag annat, men nu.
Nyfiken.

Efter frukosten går jag upp på fästningen och hämtar mina nyss nedplockade bilder från museet.
Dom är mina nu, stora och granna.
Och solen skiner.

Hemma i uterummet når strålarna äntligen över Kihlmans tak och in på mej.
Från och med nu är det vår i uterummet en liten stund varje eftermiddag.
Te och korsord.
”För den som vill lära sej nåt nytt”, fyra bokstäver.
Kurs.
Universum talar.
Jag anmäler mej till en kurs i fotopolymer i februari på Konstnärernas Kollektivverkstad.

Bertil kommer hem.

Vi såg på film i skolan att Sveriges stridsdirektör sa att det kan bli krig i Sverige.
Men då sa fröken att Putin hade sagt “varför skulle vi vilja ha ett så litet land som Sverige?”
Så det blir nog inget krig, bra va?

Ja, bra min unge.
Och solen skiner ju.