Tyska krigskyrkogården

På morgonen den 20 maj 1941 landade de tyska fallskärmsjägarna på Malemes sluttningar.
Andra världskriget brann i Europa, Nazityskland stred mot grekiska styrkor och de allierade (som var Storbritannien, Australien och Nya Zeeland) och efter bara en dag led tyskarna stora förluster.
Det här var första gången tyska styrkor mötte massivt motstånd från civilbefolkningen.
Följande dag gjorde ett missförstånd av de allierades befälhavare att tyskarna lyckades ta Malemes lilla flygplats, och med det vände deras underläge till överläge.
Efter tio dagars stridande lyckades tyskarna överväldiga försvararna och stod till slut med en pyrrhusseger.
Pyrrhusseger. En seger, men till större kostnad än vinst.
Hitler förbjöd ytterligare storskaliga luftlandsättningsoperationer efter Slaget vid Kreta, det första slag där fallskärmsjägare användes i större skala.

4465 tyska soldater vilar på tyska krigskyrkogården i Maleme.
Under hela andra världskriget dog 50 miljoner människor.

Så många gravstenar.
Så många namn.
Så många födelsedatum, samma datum för död, allihop.
Mellan Erich Beier (1921-1941) och August Gräff (1919-1941) en lika stor sten, men med inskriptionen:
”I denna gemensamma grav vilar 193 tyska fallna”.
Så många fragment av kroppar, alla under samma lilla sten.
Nästa skylt:
”Tack till de soldater som i vattnen runt Kreta förlorade sina liv och i havet fann en grav”.
Alla som försvann och inte fick någon gravplats alls.

20 maj 2001, exakt sextio år efter att fallskärmsjägarna invaderade Kreta, möttes överlevare från de stridande nationerna Grekland, Storbritannien, Australien, Nya Zeeland och Tyskland här på Malemes krigskyrkogård för att skaka hand för fortsatt fred och försoning.

Må det aldrig hända igen.