Drönarinfall

Drönarinfall

Jag har några svaga sidor.
En av mina extrasvaga är mitt totala ointresse för manualer.
Jag kan inte läsa manualer. De är som grekiska för mej. Eller som integralmatematik på gymnasiet.
Så länge jag inte har ett specifikt intresse är såväl manualer som matematiska frågeställningar något som dansar in i ena örat och sen direkt dansar ut ur det andra medan min hjärna tänker på andra, roligare saker.
Jag hatar när mina kameror går sönder och modellen jag har inte längre tillverkas. Det betyder nämligen att jag måste byta upp mej, vilket i sin tur innebär att jag måste läsa en manual.
Det här, och bara det, har gjort att jag aldrig velat köpa en drönare.
Medan alla mina kollegor glatt och nyfiket kutat iväg och köpt drönare medan det ännu till och med var förbjudet att köra drönare utan askrångliga tillstånd, har jag suttit hemma och tänkt att drönare, det är då inget för mej.
Det tänkte jag till och med imorse.
Sen åkte jag på ett jobb i Göteborg, porträtt av en kartforskare som använder drönaren i sin forskning för att fotografera naturen och göra 3D-modeller av densamma, och därifrån åkte jag sen direkt till drönarhandlaren och köpte mej en egen.
Impulshandling delux.

Såatte. Nu har jag ett litet delikat problem framför mej.

Spökolo och glasgranen

Spökolo och glasgranen

En dag i trean

En dag i trean