Kungsbacka, Frillesås, Tjolöholm

Skottspole mellan piratdrottning för barn på Fyren, finstämd Malvakvartett i Vallersvikskyrkan och pianotrio och folkmusik på Tjolöholm.

Tjolöholm.

Medan pianotrion repar, smyger jag upp i slottets ekande tomma trappsalar.
Går från rum till rum.
Platsbyggda sängar, böljande väggar, svårslagen utsikt.
Utan att omringas av folk på guidad tur, helt ensam.
Drar efter andan och tänker att det är mitt slott.
Jag bor här.
Jag är Blanche, jag har frasiga klänningar, jag talar om för mina byggare hur jag vill ha det, helt fritt med min enorma förmögenhet.
Sen tänker jag på hur olycklig Blanche måste ha varit, hennes man James hann aldrig ens flytta in i slottet sedan han virat en blygrej om fingret när han fick ett sår, och dött i blodförgiftning.
Jag tänker på min egne därhemma, som skar sej i fingret med en metallgrej i garaget, fick blodförgiftning och höll på att stryka med, men som räddades av intravenös antibiotika (och lite av min lillasyster som några dagar senare tvingade oss att åka in trots att den skurne ville vänta till morgonen efter).
Jag vill inte ha frasiga klänningar, jag längtar efter mina barn och båten och Kläppen och karga Buaklippor och en kopp te i raggsockor framför brasan hemma hos mej.

Men ja.
Det är fint på Tjolöholm.