Frallan och Jessicas bröllop

Det började vid den första sången i kyrkan. Solisten sjöng Sarah Dawn Finers Kärleksvisan och mina ögon fastnade på Tuva. Hennes ögon var blanka. Tårfyllda. Sen började de rinna. Vackra unge. Pernilla och Tess stod bredvid henne i sina rosa klänningar, lika blanka i ögonen dom. På andra sidan, Stivner och Rasmus. Stivner blundade. Rasmus grät. Han också.
Ett sällsynt fint brudpar stod i mitten, Jessica och Frallan, a match made in heaven.
Och resten av gästerna, utspridda i bänkraderna.
Hela kyrkan såg Tuva, såg Rasmus.
Hela kyrkan grät.

Gråtfesten fortsatte, vackerfesten, kärleksfesten.
Rasmus höll ett tal så bombnedslagsdrabbande att ingen, inte nån, runt borden i Torna gårds gamla kobås kunde hålla sej samlad. Jag stod i bortre änden med oceaner framför ögonen, hoppfullt chansande med autofokusen, för nån skärpa såg jag inte alls. Knappt en kontur överhuvudtaget.

You're way out of my league, säger Frallan till Jessica.
Jag säger att man får vad man förtjänar.
Och nu har ni fått varann.