Tabitha-tabatha

I flera år har Nina hållt sommarträningar uppe vid dammen.
I flera år har jag låtit bli att gå dit.
Om man räknar bort två joggningar på slingan förra året, cirka tre likadana runt Enskede vid 2005 nånting, samt ett års (visserligen) relativt regelbundna yogaklasser vid 2008-09 sådär så har jag inte tränat sen jag la av med orienteringen i sjuttonårsåldern.
Alltså 1993. Nittonhundratalet.

Idag: Tabathapass på en timme.
Armhävningar och upphopp och knäböj och burpees, omlottlagt med fem varv runt dammen.
Det var tur att Bertil stod och ropade HEJA MAMMA HEJA MAMMA JAG HEJAR PÅ DEJ MAMMA vid varvningarna, annars kanhända jag hade fallit död ner.
Jag undrar om det verkligen ska vara meningen att ens armar inte ska orka krama ur schampot i duschen efteråt.
Men röda kinder är snyggt!