Chalmerstisdag

Det var en morgon då jag klockade tiden från det att Hugos väckarklocka började ringa till dess att han stängde av den (med ett brak, så antagligen i blindo dessutom) - 12 minuter.
Det var en förmiddag då fröken Pia ringde från skolan med en högsnyftande Ruben i bakgrunden och berättade att det nog måste åkas till doktor för han hade pillat in en pärlplattepärla i örat.
Och det var en eftermiddag då jag filmade en intervju med en matematikforskare på Chalmers, då jag ansträngde mej att förstå, och faktiskt greppade att det var Einsteins teorier han försökte lösa men där jag tappade bort mej helt igen nånstans mellan kosmisk rensning och nakna singulariteter.

Men solen skiner.
Och Ruben, som pillat in pärlan eftersom det kliade inne i örat och fingret inte nådde in till kliet, satt som i ett skruvstäd i min famn medan skolsyster pillade ut den med en lång pincett, och vi behövde inte åka till doktorn.