Natt i Slottsstaden

Det är natt och ganska tätt duggregn och Billy Elliot är slut och jag torkar tårar och går på övergångsstället över Fersens väg och nynnar på den där gamla folksången Billys pappa sjöng på julfesten, den han sjöng till Billys mamma.
Aldrig lämnar jag min hembygd, jag blir kvar här tills den dag jag dör.

Över gatan till Teaterhotellet går jag, för några timmars bildutgörning innan sömn.
Jag längtar efter mina killar. Imorgon kommer jag hem.

Hon måste ha varit en mycket speciell kvinna, sa Mrs Wilkinson när hon fått läsa brevet Billys mamma skrivit till hans artonårsdag, fast som han öppnat några år i förväg.
Nej, sa Billy. Hon var bara min mamma.