Pico do Arieiro

Uppe i bergen är luften kall och vinden stenhård.
Små pinnaben orkar gå långt längre än vi båda tror, ända till den uppspända porten i klippan går dom, där leden mellan Pico do Aireiro och Pico Ruivo är stängd av risk för ras.
1810 meter över havet är högt, särskilt som vi ser havet strax där nedanför.

Hur man byggt dom här lederna övergår dock mitt förstånd.
Upp och ner balanserar dom längs bergskammarna.
Dom måste ha burit dit stenen.
Det finns inga fordon som klarar dom smala vindlande stigtrapporna det stundom är.

På ett ställe stupar det hundrametrigt rakt ner på båda sidor av stigen.
Jag visste inte att jag var höjdrädd, men just där kittlar det så mycket bakom låren att jag tror att det är just så höjdrädsla känns.