Bertils tomater

Det kanske är försent att ta in alla gröna tomater för att förhoppningsöverleva på brickor vid fönster.
Frosten har krupit fram flera nätter redan.
Men tid är något märkligt att förhålla sej till de här dagarna, tiden försvinner och står stilla på samma gång.
Plocka in tomaterna är lika nedprioriterat som att ta ny bild till nytt körkort, det gamla går ut om några veckor nu, jag vet vad jag jobbar med men den här fotografen kommer få gå till Trafikverket för att få sin bild tagen, och inte ens då kommer hon få sitt nya körkort i tid.
Bertils uterumsodling är bortstädad nu.
Och orientering får han åka med någon annan på.
Jag är glad att Bertil vill vara med och springa, säger mormorn där hon ligger med sina mjuka kinder och glittrar mellan sovningarna. Hoppas jag kommer kunna kolla ner på honom.