Liseberg

I sex och ett halvt år har vi lyckats undanhålla oss Liseberg.
Ruben har varit där ett par gånger i annat sällskap, men Bertil har inte varit på Liseberg sen han var två år och försvann.
Men idag.
Dagen före skolavslutning, som var dagen efter skolavslutning för Göteborg.
Ändå, nästan inga köer alls.
Jag pilade rakt igenom alla knixar i den aplånga kövindlingen till Helix, gick rakt förbi uppskattningsvis femton personer som stod och väntade på sitt klockslag i den virtuella kön, och hoppade rakt ner i tåget.
Det är min själ inte var dag.
Tror jag.
Det är ju uppenbarligen inte var dag jag är på Liseberg heller.