Astrid Lindgrens Värld

Det blev den regnigaste dagen i evinnerligheten, dagen då Bengsewasmattias-Bertil och hans mor drog till Bengsewasmattias-Bertils innerligaste sommarlovsönskan; Astrid Lindgrens Värld.

Inpå bara skinnet genomblöta var vi, regnjackan modern fått med till pojken hade endast tryckknappar (tryckknappar?? Vilka regnjackor har tryckknappar??) och höll bara hjälpligt ute det hällande vattnet.
Efter vår fjärde (och också blötaste) Bröderna Lejonhjärta gick vi på toa, och då fick jag dra av t-shirten närmast hans kropp och vrida ur den, han frös så han skakade och jag sa att det bara är att säga att han vill åka hem, då åker vi på en gång, och han tystnade en stund och sa sen:
Nej mamma, jag kommer inte säga att jag vill åka hem. Jag ÄLSKAR detta, det spelar ingen roll om det är ösregn. Och den sista striden är kvar.
Så där satt vi.
Regnet rann nedför regnbyxorna och in i skorna, jag plask-trummade lite med tårna och när vi sen vred ur strumpor, satte skor i bagaget och åkte hem var bådas fötter vitare och knöggligare än Bertils var när han föddes, efter nio månader i vatten i magen.
Han älskar detta.
Så jag är glad.

Det är ändå bara vatten.