Kälkeröns första

Ett hujedamej-jobb hade vi att lägga till inne i den fina lilla viken på östra sidan Kälkerön, det drev och drev och drev och jag har aldrig sett Mattias inte orka någonting, men där stod han i aktern och drog förgäves i linan för att komma närmare bojkroken och jag stod på land och höll krampaktigt fast i en annan lina och ropade: “Vi ligger lite snett!” och det kom inte ens ett förmodat avgrundsvrål till svar, han hade ingen kraft att ens prata så hårt drog han, och en snäll norrman fick hoppa på båten och hjälpa till att dra och snart var dom framme vid bojkroken och den där stressnivån som Lollos gps-klocka jämt larmar om vid varenda tilläggning kunde sluta pipa, om jag nu haft nån gps-klocka.

Det ser ju inte ens vindigt ut, såhär i efterhand.
Men herre vad det drev.

Kälkerön bjöd på skog och utsikt och blåbärsmarker, och efter att Inglunds lagt till bredvid oss och vi torkat svetten ur våra pannor och lovat oss själva att “ja, nu flyttar vi iallafall inte på oss” så meddelar de andra båtarna att det driver för mycket för att de ska gå in och lägga sej i samma vik som oss, så kan inte vi komma ut till dem istället?